Hemma igen!

Puuh, äntligen hemma igen. Eller har varit hemma men på grund av trötthet och hunger har jag gjort annat fram tills nu ungefär. Sista Emmabodafestivalen gick av stapeln och självklart var jag där för att en sista gång (eller vad det nu blir) traska runt på ängarna och skogarna ute i Rasslebygd. Finns självklart många historier att berätta om band som inte sågs, alkohol som dracks, folk som gjorde saker och annat. Missbruksmätaren har självklart slagit i taket med 50 öl i kroppen och ett hundratal cigg som ligger i halsen och rosslar runt. Men som vanligt så går tanken "är man på festival så är man" och kör vidare. Tält är det värsta jag vet och i år bodde vi inte ståndsmässigt i Egyptientälet utan i ett vanligt jävla igloo-tält där man får ångest av att vistas i över tio sekunder med klaustrofobi och värmeslag om vartannat. Sömnen har varut under all kritik under helgen, en del självförvållat iochförsig. Lite kort vad som hände:

Torsdag: Tillsammans med Dennis och Frida tåg vi tåget vid 5-snåret till Emmaboda. Väl framme var lusten att konka all packning och Dennis cementblock lika med noll så taxi beställdes för att göra entrén på rätt sätt. Helt underbart att få skjuts ända fram till entrén. Inne på området tog det väl fem minuter innan första ölen var updrucken och sen slank de ner i rask takt för att peaka lagom tills Of Montreal-konserten där mitt uppträdande inte är något jag är stolt över men välta indiepoppare är ju rätt roligt likaså ölduschen. Efteråt är minnena rätt vaga av vad som hände faktiskt och kvällen slutar i tältet, om jag inte minns helt fel.

Fredag: Vaknar av att det regnar men lagom till utsatt frukostöl-tid så blir det uppehåll. Drickandet fortsätter och framåt fem-tiden är fyllan av det slag att både jag och Dennis tar oss varsinn tupplur för att vakna upp någon timme senare, utvilade och laddade för mer. Så småningom när klockan börjar bli mycket drar jag iväg för att se på Spiritualized och väl där springer jag in i en gammal bekant som jag sen tillbringar resterande kväll med på diverse ställen som campet (som för en stund såg ut som kärlekscampet med minst fyra par), Black Angels-spelningen, chillen och ett tält. Framåt 2-tiden är det dags för sömn och jag ramlar som vanligt in i tältet med så stor kraft att både Frida och Klara vaknar samtidigt som jag besvär vårat jävla tält för femtionde gången typ.

Lördag: Börjar återigen med frukostölen men av tidigare erfarenheter så skippar jag råsupandet utan tar det lugnt till skillnad från Dennis som går på rödtjutet. Tar en promenad in till Emmaboda city med Frida för en sämre pizza på Victoria, en tradition men inte så välsmakande kanske. Möter upp Skåne-Hanna på stationen för att promenera tillbaka till området där Dennis nu blivit så full redan klockan tre att han däckar och sover fyra timmar medans vi andra fortsätter beer-shootandet och det vanliga festivallivet. Framåt sju-tiden återuppstår Dennis och spiller jordnötssås och nudlar över mig och mina tillhörigheter vilket bara kan skrattas bort ungefär. Får ett samtal och möter upp gårdagens bekantskap för att bevittna Shout Out Louds. Trots ett sämre ljud blir väl spelning rätt okej, inte lika bra som på Hultsfred dock. Dennis är på gång och dansar kycklingdansen. Vänder tillbaka till campet där nu feststämningen börjar nå sin kulmen under festivalen och för en kort stund förvandlas campet till ett litet dansgolv för kycklingdansen, måste sett roligt ut med 15 pers som samtidigt dansar kycklingdansen, ett jävla kycklande helt enkelt. Drar så småningom vidare och ser något skumt tyskt electroband i flygpersonalds-kostymer, tyska kitsch-band är helt enkelt ingenting för mig. Tittar vidare på Dinosaur Jr. som oväntat bjuder på en rejäl dos gitarrmangel men acceptabelt var det. Vilar lite för att framåt halv tvåtiden gå tillbaka till lägret för att lyssna på Dennis fyllesnack. Till slut tröttnade han och gick till sängs vilket jag även gjorde, fast i något annat tält.

Söndag: Vaknar efter bristfällig röst av att någon utanför springer runt och skriker "var fan är Sune" och rösten säger mig att nu är levande faran Dennis på intåg igen, bättre sätt finns det att vakna på, men ändå. Har lite morgonmys innan det blir dags för att säga farväl och packa ihop alla grejer. Röker några sista cigaretter och tar ett tyst farväl av Emmaboda. Packar in fem pers med packning i en liten Nissan Micra för resa hemåt, antagligen den värsta bilresan i mitt liv, trångt och jävligt var det. Tur att Dennis var med så det blev en hel del skratt och tjoande på vägen hem ändå för att uthärda lidandet. Hemma i Värnamo slås jag i ansiktet av tröttheten och tar en tupplur vid 17 för att vakna upp 21.30. Tvingar till mig skjuts upp till närmaste matställe för intagande av en rejäl portion fett för att återställa min baksmälla som jag förtjänade efter tre dagars hedonistiskt levande.

Ungefär så har det gått till, utelämnar väl vissa detaljer men så är det ibland. Nu ska jag nog jävlas med halsen och dra en cigg till, tack för helgen som varit, det var underbart, men vete fan ifall jag någonsin vill åka på festival igen...