Natt igen, älskade natten. Mörkret är min vän. Saker tynger ned mig, får min hjärna att omfördela resurserna till fel delar. På en timma föll jag flera steg på Maslows behovstrappa (eller pyramid). Jobb heter det visst i klarspråk. Delar av mig försvinner som ett paket på Posten. Så fort det är jobb i görningen blir jag helt kokobananas. Tankarna och resonemangen försvinner, all reflektion och eftertänksamhet tar bästa väg ut genom analöppningen. Kvar finns bara likgiltigheten. Den som jag lärt mig leva med under de senaste åren, att inget spelar någon roll. Jag gör allt för att kringgå detta men det är omöjligt. Jag har blivit fångad i en återvändsgränd med två maid mans i träningsoveraller och varsinn bättre revolver i handen som täcker den enda vägen ut.
Datorinköpet har iallafall gjort lite lättnad på depressionen. Nu har jag något att utforska, något nytt och spännande. Som om jag skulle fått ett barn eller liknande. Saker måste ordnas för att jag skall bli tillfreds. Inte för att jag oroar mig över det utan mer att det är skönt att ha något att göra som inte kräver alldeles för mycket ansträngning. Jag gillar den, redan förälskad. Min vän i förhoppningsvis ett par år framöver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar