Dagen med stort D

Kalendern visar idag den 31 juli. Ni som följt den här bloggen vet att idag är min sista dag på jobbet. Jag suger in orden, en mängd känslor dyker upp inom mig, frihet, lättnad, lite saknad, allt på samma gång. Den här dagen som på något sätt varit målet för mina tankar under det senaste halvåret och helt plötsligt står jag här, inte speciellt förberedd på vad som ska hända faktiskt. Tiden har på senaste tiden gått fort, lite väl fort ibland och helt plötsligt står jag här och bankar på dörren till livet, som på riktigt snart ska börja. Visst kommer det kännas lite olustigt att aldrig mer dra på sig den beiga skjortan, de svarta byxorna och namnskylten med texten "Mattias, arbetsledare". Aldrig mer igen ska jag gå samma väg upp till jobbet, genom bostadområdet, skogen, industriområdet, cykelvägen, under E4:an, uppför backen där alla skyltar tornar upp sig. Sista gången jag stpr ute i sorummet och dämpar ångesten med cigaretterna. Allting som görs blir en sista gång och jag kan inte beskriva det med ord hur det ska bli. Ett som är säkert är att vid 00.01 eller därikring kommer champagnekorkarna flyga i luften iallafall. Frida är lite mer orolig för rastlösheten som kommer slå in så småningom, jag välkomnar den med öppna famnen. Känns som livet har gått i 150 det senaste åren, aldrig stannat upp för att reflektera över livet, bara gasa. Jobba varannan helg, bli dyngfull den andra helgen och sen jobbat en massa därimellan. Nu är det snart över, snart, snart, snart. Jag är glad, idag är jag uppriktigt glad. Äntligen ska jag få slippa ångesten, självmordstankarna, flyktkänslorna och uppgivenheten. Aldrig mer servera mat till alla idioter i foppa-tofflor och smaklös klädsel, äntligen får jag peka finger åt er, vedervärdiga människor. Slippa ta emot en massa klagomål och jada jada jada. Faaaaaaaaaan vad skönt, haha, jag kommer skratta idag, idag kommer inget att hindra mig.

Om vi släpper det här lite ett tag så får jag och Frida tillgång till lägenheten den 24 augusti var det sagt och det är ok, ingen större förskjutning, en vecka hit eller dit liksom. Får bo hemma i Rydaholm ett tag och det får ju funka liksom.

Nu ska jag iväg och fika med Stina en sväng så hon får ta del av mina glädjeyttringar, ha en bra dag, för det ska banne mig jag ha.

En sista uppgörelse

Dags att försöka göra en sista omställning till vad som kan kallas "normalt liv" igen. Svårt är rätta ordet och lusten att vandra de där kilometrarna upp till jobbet är oerhört låga. Kan ändå hålla fanan högt och tänka att det bara är två gånger kvar. Helt otroligt egentligen, har svårt att begripa att det snart är över, ord saknas för att förklara det som pågår i mitt huvud. Men dagarna ska klaras ut, det kommer gå ohyggligt långsamt känner jag på mig. På onsdag kommer antagligen lättnaden men samtidigt tomheten, den trygga punkt som ändå funnits i tillvaron under en lång period är helt plötsligt borta. Tror ändå att lättnaden kommer vara större av att det äntligen är över, att livet kan få son verkliga start, få påbörja det jag verkligen vill. Så, snart är jag lycklig

Hemma igen!

Puuh, äntligen hemma igen. Eller har varit hemma men på grund av trötthet och hunger har jag gjort annat fram tills nu ungefär. Sista Emmabodafestivalen gick av stapeln och självklart var jag där för att en sista gång (eller vad det nu blir) traska runt på ängarna och skogarna ute i Rasslebygd. Finns självklart många historier att berätta om band som inte sågs, alkohol som dracks, folk som gjorde saker och annat. Missbruksmätaren har självklart slagit i taket med 50 öl i kroppen och ett hundratal cigg som ligger i halsen och rosslar runt. Men som vanligt så går tanken "är man på festival så är man" och kör vidare. Tält är det värsta jag vet och i år bodde vi inte ståndsmässigt i Egyptientälet utan i ett vanligt jävla igloo-tält där man får ångest av att vistas i över tio sekunder med klaustrofobi och värmeslag om vartannat. Sömnen har varut under all kritik under helgen, en del självförvållat iochförsig. Lite kort vad som hände:

Torsdag: Tillsammans med Dennis och Frida tåg vi tåget vid 5-snåret till Emmaboda. Väl framme var lusten att konka all packning och Dennis cementblock lika med noll så taxi beställdes för att göra entrén på rätt sätt. Helt underbart att få skjuts ända fram till entrén. Inne på området tog det väl fem minuter innan första ölen var updrucken och sen slank de ner i rask takt för att peaka lagom tills Of Montreal-konserten där mitt uppträdande inte är något jag är stolt över men välta indiepoppare är ju rätt roligt likaså ölduschen. Efteråt är minnena rätt vaga av vad som hände faktiskt och kvällen slutar i tältet, om jag inte minns helt fel.

Fredag: Vaknar av att det regnar men lagom till utsatt frukostöl-tid så blir det uppehåll. Drickandet fortsätter och framåt fem-tiden är fyllan av det slag att både jag och Dennis tar oss varsinn tupplur för att vakna upp någon timme senare, utvilade och laddade för mer. Så småningom när klockan börjar bli mycket drar jag iväg för att se på Spiritualized och väl där springer jag in i en gammal bekant som jag sen tillbringar resterande kväll med på diverse ställen som campet (som för en stund såg ut som kärlekscampet med minst fyra par), Black Angels-spelningen, chillen och ett tält. Framåt 2-tiden är det dags för sömn och jag ramlar som vanligt in i tältet med så stor kraft att både Frida och Klara vaknar samtidigt som jag besvär vårat jävla tält för femtionde gången typ.

Lördag: Börjar återigen med frukostölen men av tidigare erfarenheter så skippar jag råsupandet utan tar det lugnt till skillnad från Dennis som går på rödtjutet. Tar en promenad in till Emmaboda city med Frida för en sämre pizza på Victoria, en tradition men inte så välsmakande kanske. Möter upp Skåne-Hanna på stationen för att promenera tillbaka till området där Dennis nu blivit så full redan klockan tre att han däckar och sover fyra timmar medans vi andra fortsätter beer-shootandet och det vanliga festivallivet. Framåt sju-tiden återuppstår Dennis och spiller jordnötssås och nudlar över mig och mina tillhörigheter vilket bara kan skrattas bort ungefär. Får ett samtal och möter upp gårdagens bekantskap för att bevittna Shout Out Louds. Trots ett sämre ljud blir väl spelning rätt okej, inte lika bra som på Hultsfred dock. Dennis är på gång och dansar kycklingdansen. Vänder tillbaka till campet där nu feststämningen börjar nå sin kulmen under festivalen och för en kort stund förvandlas campet till ett litet dansgolv för kycklingdansen, måste sett roligt ut med 15 pers som samtidigt dansar kycklingdansen, ett jävla kycklande helt enkelt. Drar så småningom vidare och ser något skumt tyskt electroband i flygpersonalds-kostymer, tyska kitsch-band är helt enkelt ingenting för mig. Tittar vidare på Dinosaur Jr. som oväntat bjuder på en rejäl dos gitarrmangel men acceptabelt var det. Vilar lite för att framåt halv tvåtiden gå tillbaka till lägret för att lyssna på Dennis fyllesnack. Till slut tröttnade han och gick till sängs vilket jag även gjorde, fast i något annat tält.

Söndag: Vaknar efter bristfällig röst av att någon utanför springer runt och skriker "var fan är Sune" och rösten säger mig att nu är levande faran Dennis på intåg igen, bättre sätt finns det att vakna på, men ändå. Har lite morgonmys innan det blir dags för att säga farväl och packa ihop alla grejer. Röker några sista cigaretter och tar ett tyst farväl av Emmaboda. Packar in fem pers med packning i en liten Nissan Micra för resa hemåt, antagligen den värsta bilresan i mitt liv, trångt och jävligt var det. Tur att Dennis var med så det blev en hel del skratt och tjoande på vägen hem ändå för att uthärda lidandet. Hemma i Värnamo slås jag i ansiktet av tröttheten och tar en tupplur vid 17 för att vakna upp 21.30. Tvingar till mig skjuts upp till närmaste matställe för intagande av en rejäl portion fett för att återställa min baksmälla som jag förtjänade efter tre dagars hedonistiskt levande.

Ungefär så har det gått till, utelämnar väl vissa detaljer men så är det ibland. Nu ska jag nog jävlas med halsen och dra en cigg till, tack för helgen som varit, det var underbart, men vete fan ifall jag någonsin vill åka på festival igen...

Festivaldags

Sitter här i lyan framför laptopen endast iklädd ett par sämre boxershorts och författar dessa rader. Sista morgonpasset avverkat och det har gått rätt bra, ett tag såg det ut att gå åt helvete men med lite tur och skicklighet redde det ut sig och nu sitter jag här förväntansfull inför som komma skall. Om en och en halvtimme går tåget från Värnamo Station mot Emmaboda. Väl framme blir det väl en kort installationsrit innan drickandet börjar på allvar. Ett litet provisoriskt schema har jag byggt upp, vet knappt ens vilka dagar band spelar men tror det är såhär

Torsdag:
Of Montreal

Fredag:
Those Dancing Days
Timo
Spiritualized (eller hur fan det nu stavas)

Lördag:
My Darling YOU!
Shout Out Louds
Dinosaur Jr.

Hälften lär missas, typ Timo och sånt. Men regnkläderna är packade och stövlarna med så det här kommer bli snuskigt bra. Har höga förväntningar och det enda som saknas är min ur-vapenbroder Dragan som alltid varit med på Emmaboda förr och lille Simon som valde Svensson-liv istället för festival. Dennis och Frida blir mina reskamrater idag och härmed sätter jag punkt och låter bloggen vila i några dagar, kroppen ska iallafall inte på någon vila. Adjö

Svårt att fokusera

Jahapp, ännu en dag avverkat, ännu en dag närmare målet. Tre stickor kvar på kammen. Som tur var har jag annat som distraherar mig. Emmaboda typ. TÄnker på det hela tiden istället för att fundera över jobbet och det är betydligt behagligare må jag säga. Även ifall det kommer regna än del antar jag så tänker jag ha förbannat roligt. Blir en Hultsfred -06-festival känner jag vilket innebär öl till frukost och konstant drickande festivalen igenom, om ölen räcker förstås. Blir tågresa ner imorgon som det ser ut i dagsläget och det är okej, all alkohol är på plats och tält så det enda som ska med är övrig packning, kläder, sovsäck och sådana viktiga ting för överlevnad. Så nu ska jag lägga mig i sängen och imorgon vid den här tiden står jag framför Ängen och tittar på Of Montreal, 8 timmar på jobbet känns som en piss i havet just nu, fuck it...

Peppar, peppar

En dag till har passerat. Natten var en pärs, sömnen fick stå tillbaka. Istället virrade jag runt i vanföreställningar och dramatiska illusioner, vilket var både spännande och skrämmande. Fick väl någon timmes lugn sömn och sen upp på jobbet. Diskutera Bosnien och väder med min bosniska promenadkompanjon klockan 05.45 på morgonen. På jobbet intog jag ett av mina nya alter-egon, Rifet. Låtsades vara denna Rifeten stor del av dagen och klockan gick jävligt fort och allt gick bra. Klara fick köra hem mig i regnovädret och lite smidande av Emmaboda-planer innan hon fick alkoholen för att frakta ned till E-boda.

Stora delar av min tankeverksamhet läggs just på Emmaboda just nu. Varenda större tidning har idag skrivit att Emmaboda läggs ner efter i år och det är med viss sorg i hjärtat jag mottar denna information. Men allting gott har ett slut är det väl sagt. Så nu laddar jag hårt och peppar för några dagars verklighetsflykt och dekadens i det förmådade regnet som kommer förgylla festivalen. Glöm inte att packa ned regnkläderna påminner jag mig om var och varannan timme. Roligt blir det nog ändå, får väl vara så full att jag inte bryr mig om regnet. Satsar på nytt rekord genom att klämma två flak öl på 36 timmar, kommer gå åt helvete på det ena eller det andra sättet.

Även fysiken min Brutus

Jaha, inte har jag blivit speciellt lyckligare av den här dagen. Förutom att det står en ansenlig mängd alkohol i hallen så dras jag mest med ångest. Förstår inte varför den är så jävla hård mot mig nu. De sista dagarna kunde jag väl ändå få undgå den smärta som följt mig det senaste halvåret-året. Nej nej, istället är den värre och har spridit sig till att från vara enbart psykiska besvär till att uppstå i ren fysisk smärta i form av kraftig magvärk och skit. Tror jag är påväg att duka under av smärta, klarar inte av att sitta upprätt längre. Bäst att dra sig till sängs, ska ju upp om fem timmar igen, fy fan. Tur att både Entourage och Vita Huset var mer än lovligt bra idag, min lilla tv-måndag...

Morgonbloggen

Klockan är fortfarande alldeles för tidigt för mig. Jag trotsar alla regler och en hjärna som skriker nej hela tiden. När väl väckarklockan ringde var det som om två superhjältar möttes för duell. Holmgången blev tät och intensiv men fick ett abrupt slut när jag helt oväntat motsatte mig alla tyngdlagar i världen och steg upp. Tricket var ett gammalt tjuvaknep, belöning. Ge mig en cigg så går jag upp och så blev det. Så nu är jag i full färd med att göra lite allt möjligt. Chatta med Ida och förhoppningsvis ska jag ut i det konstanta regnandet en sväng för frukost, jag är fanimej hunrig nu.

Oväder

Nu sitter jag här och blickar ut över regnet som tydligen lamslått delar av Skåne under kvällens gång. Regn är fint tycker jag men bara när jag kan sitta på en inglasad balkong och titta på det samt höra hur det smattrar på rutan. Får mig att känna mig trygg helt enkelt.

Checklistan i tidigare inlägg innehåller numera ett kryss iallafall. Har gått ovanligt smärtfritt må jag säga. Någon förbannad gäst, någon som tappat en sko och sen träffade jag ett gammalt fylleragg också. En rätt spännande dag må jag säga. För att koppla till regnet så har minst varannan gäst under de senaste timmarna klagat på regnet. Som om jag bryr mig?

Saker verkar även lösa sig inför Emmaboda och det känns bra, det enda som väntar är väl vädret, förbereder mig för det värsta. Men roligt ska det bli ändå.

Ska bara dra en cigg till, imorgon väntar nya stordåd som ska uträttas. Uppgång 8.00, fy faaaaan.

Checklista

Jaha, då har jag hunnit med att färdigställa en liten checklista över viktiga dagar som kommer den närmsta veckan, plus ngåra dagar till.

Idag är sista helgjobbs-dagen.

På Torsdag är det sista öppningen

Nästa tisdag är det grandios avslutning.

Känner mig rätt lugn inför jobbet ikväll, kommer nog bli en del att göra men det innebär i sin tur att tiden går fort. Kommer bli en hektiskt tid framöver känner jag. Imorgon ska jag äta frukost med Frida, köpa alkohol och hälsa på Norrlandssläktningar ute i Rydaholm. Tisdag, onsdag och torsdag öppningsjobb för att sedan raskt slänga mig på tåget ner till Emmaboda för att dricka en helg ut i det förmodade regnovädret som säkerligen kommer drabba oss alla. Lika bra att ställa in sig på regn så slipper jag den största besvikelsen.

Många saker som måste ordnas med inför det som komma skall. Gillar inte att göra saker, bättre är det att ligga på sofflocket.

Annars har inte hänt så mycket, städat litegrann i krigszonen och fått lite cigg av min chef, så allt är frid och fröjd. Snart kommer Simon och kör mig till jobbet. Min egna privata svarttaxichaufför. Gott så.

Yttre och inre

Lördagnatt nu. Två stycken så kallade arbetsdagar avklarade, en kvar, möjligen den värsta, vi får se. Det har gått rätt okej, jag har överlevt, det är en kamp. Varje timme längtar jag bort, minst. Sex är siffran som cirkulerar i mina tankar, lika många dagar det är kvar att arbeta. Vi har iallafall roat oss åt två kändisar på två dagar, sånt som piggar upp vardagen. Igår var Persbrandt på besök i sin röda Porsche 911 i driven, en rolig historia bakom det, läs Fridas blogg som ni får leta upp själva och idag var Christer Lindarw på besök. En mansman och en fjolla, bra mix där.

Inser att min lägenhet i nuvarande skick ser väldigt ungkarlsaktig ut. I köket är i princip alla tallrikar smutsiga, i soffan ligger halva klädkammaren utspridd över soffan, i mitt lilla förvaringsrum har det blivit översvämning på kartonger och all annan möjlig skit, i hallen ligger oupppackade resväskor sen flera veckor kvar och på balkongen är det tre fulla glas med fimpar plus ett tiotal tomma ciggpaket. Var är den polska städhjälpen när jag behöver den, aaaaah. Min lägenhet speglar väl av hur mitt inre mår för tillfället för att få en lite djupare tolkning i det hela.

Sitter och funderar lite på vad resten av vännerna som inte jobbar gör i helgen, ifall de har roligt utan mig, kanske saknar de mig? Inte är de på Harrys iallafall.

Nu är klockan mycket och imorgon ska jag inte sova till 12.30 som jag gjort de senaste dagarna, min självdisciplin har gått och gömt sig under all skit här i lägenheten. Ska städa fram den imorgon.

Lite värk och sånt

Kroppen smärtar en aning, ryggen värker och benen har fått gå några steg för mycket ikväll. Men jag är glad ändå, lika bra att hålla humöret uppe. Gå runt och deppa leder som sagt var ingenstans har jag fått lära mig det senaste året. Antar att de sista dagarna på jobbet kommer bli lite lustiga. För nu jobbar jag med vissa människor för sista gången, personer som jag ändå gillar. Alltid har det varit jag som blivit kvar medans andra sagt tack och hej: Det känns helt enkelt ovant att vara i den sitsen, men jag tar det på rätt sätt tror jag genom att skratta de stackarna som är kvar, rakt upp i ansiktet. Idag har jag även gått runt och kallat valda delar ur min personal för "begåvningsreserven", ett ord jag gillar väldigt mycket just idag, helt enkelt dagens ord.

Igårnatt när jag skulle sova kollade jag på gamle Conan för att fördriva tiden. Så dök någon utav de kvinnliga huvudrollsinnehavarna från Harry Potter-filmerna upp och jävlar vad vacker hon var, plus den brittiska accenten. Där blev det ingen sömn utan jag fick fan tokrunka i över timme för att få ro i sinnet. Kanske skulle titta på någon Harry Potter-film någong dag. Läste även idag att hon läser på flickskola i Oxford. Flickskola är så underbart brittiskt, jag älskar Britannien, dit vill jag flytta och gifta mig med den här kvinnan.

En sista helg

Då slog klockan till igen. Efter att försökt mig på ett nytt världsrekord i snoozning så fick jag med hjälp av örfilar mot mitt huvud äntligen liv i min arma kropp och upp reste sig ett vrak. Vraket har numera börjat få form som en människa igen, till vilken nytta undrar jag. Idag är det fredag, den sista fredagen på länge som jag tvingas må såhär dåligt. Sista gången ska jag stå ute i soprummet 14.50 och måtta upp till bjälkarna i taket för att räkna ut längden på det rep som ska ta mitt liv. Nu har jag gjort det så många gånger att jag tappat räkningen, egentligen rör det mig inte i ryggen. Men bara principen får mig at må illa. Jag biter ihop, så som jag alltid gjort. Jag kommer nog överleva, men det gör ont, ooh så ont som Lena PH skulle sagt det.

Ni får ta det

Hade ett långt samtal med Frida och nu är allting back on track igen. Skönt det. Vi bestämde oss även att åka till Emmaboda på vinst och förlust. Blir kanske den sista festivalen på länge och gudarna vet om inte Emmaboda är det bästa stället att avsluta det hela på. Så under kvällens gång har biljett bokats och det känns bra i hjärtat.

Den här bloggen är mer en dagbok men just för tillfället är orken att skriva ned åsikter och tankar om andra saker än mig bristfälllig. Ni får ta det som det kommer, tids nog blir det bra eller ett tryck på delete-knappen. Endast framtiden vet hur det blir.

Är rätt jävla hungrig men eftersom övrig vänskapskrets jobbar 7-16 allesammans antar jag att ingen är på lite nattakäk på något av våra tre matställen uppe på Hamburgerkullen. Så jag får mata hungern med cigg istället, tjock blir man då fan inte.

Många saker som ska ordnas

Just nu känns det mycket förvirrat. Idag är jag återigen ledig, vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Har sovit för mycket men var helt slutkörd igår så jag kände att jag behövde det för mitt välmående. Mycket funderingar över framtiden och sånt. Nästa vecka är det Emmaboda, jag vill pka, ska bara se om det går att sy ihop till en helhetslösning, jag vill, jag vill, jag vill dit. En sommar utan festival är ju ingen riktig sommar. Har varit på festival minst en gång per sommar nu de senaste fem åren och jag vill ha ett det så denna sommaren igen. Förra årets Emmaboda var en skitrolig festival, trevligt sällskap och allt var underbart förutom regnet under lördagen som la lite sordin på feststämningen.

Så, Stockholm då, om lite drygt en månad är det dags för flytten. Lämnar min nuvarande lägenhet någongång under mitten av månaden, antagligen den 15:e, sen får vi se hur det går. Verkar iallafall som vi gör framsteg med att få den unge Hjälmefjord att inse att Stockholm också borde bli hans framtida levnadsplats till hösten, vi jobbar hårt för detta, fan vad bra det hade varit.

Har åtta dagars kneg kvar att beta av innan jag kan andas ut ordentligt. Helgen som kommer är sista gången det blir helgarbete för min del och det känns helt fantastiskt. Resten av vännerna ska väl festa som vanligt, men känner att någon nykter helg kan min kropp behöva den här sommaren. Hade en förra året och ska väl ha en denna också så det får bli nu.

Jaha, vad ska jag göra nu då? Ciggen är snart slut så iväg måste jag vilket som...

En rätt så ordinär tisdag

Jaha, då kan ytterliggare en ledig dag strykas från kalendern och det är återigen dags att drapera mig själv i sorgeklädsel. Morgondagen har jag tidig uppgång med morgonarbete på schemat inställt och jag är inte alls sugen. Förhoppningsvis är det chefsfritt vilket jag behöver. Orkar inte ha någon som går och fäller kommentarer efter mig hela tiden. Nåja, nu ska jag sluta med koketterenadet kring mitt jobb, fuck it.

Dragan kom in till staden under eftermiddagen och vi tog plats på Stigs uteservering i blåsten och solskenet för att avnjuta några koppar kaffe och lite lunch, typ. Våra samtal är rätt roliga, vi har många tystnader på fem sekunder mellan våra repliker och det känns väldigt gammalt och gemytligt. Efter några timmar gick kosan ut mot Näsudden där vi samlades för lite samtal, kaffe, gifflar, kakor, saft, folköl och cigaretter utspridda på diverse filtar och tygstycken. Trevligt värre var det trots att det blåste hela havet stormar så värmde solen lite iallafall och det förutspådda åskovädret lös med sin frånvaro.

Blir nog en tur ner till Halmstad om allt går som planerat med Drago, Sebbe och Kempe för att hälsa på Klitoris med familj i deras "stuga" i Haverdal. Antaligen kommer det skita sig ändå med jobbet så det går åt h-vete men annars blir det nog folkisar hos Alle antar jag

Noterar även att mitt cigarettmissbruk har något utav eskalerat de senaste veckorna. En stor del har det i att kvinnorna kommit hem vilket innebär att det blir fika utomhus vilket automatiskt leder till en cigg i kvarten. Plus att det fungerar som medel mot att hålla den värsta jobbångesten i styr.

Emmaboda? Jag vet inte, jag vill åka men vet inte om alla detaljer går att sy ihop till en enhetlig paketlösning som täcker upp den helgen. Min ekonomi säger egentligen ifrån men jag får se, det vore väldigt roligt ifall det blev av, men men.

Säng och depression står inskrivet nu, adjö

Försummad

Ledig dag står det på kalendern och det var väl rätt passande efter gårdagens absoluta urladdning. Sov för länge, suttit för länge vid datorn, rökt för många cigaretter, ätit alldeles för lite. Allt är som vanligt, jag försummar mig själv och mitt liv, utan några större samvetskval. Sitter mest bara och njuter av att det inte har börjat åska än som det skulle enligt någon väderprognos. Vad ska jag göra under resterande dag då? Ingen aning, kanske hooka upp med Dragan, umgås med kvinnorna och Simon eller så sitter jag kvar på balkongen och utför ingenting av värde.

En trasig man

Idag har jag fått ett bevis på att jag lever och varför mitt jobb inte längre är hållbart. Började på bästa tänkbara sätt med någonstans mellan en halvtimma och en timmes sömn under natten. Väl framme på jobbet gick det mesta åt helvete. Jag bråkade med min chef som hela tiden kom med små jobbiga kommentarer som till slut fick mig att bara vilja dö. Det blev elva timmars arbete i sträck utan rast. Han slänga i mig lite mat någonstans mellan alla vredesutbrott samt panikröka några få två-tre cigg. Turen vände så fort jag stämplade ut och innan jag ens visste vad som hänt satt jag på en filt i Åbroparken med folkölen i ena handen och en cigarett ständigt rykandes i den andra. Trevligt sällskap hade jag också och rätt fort var allting glömt. Nu är min kropp på upphällningen så det blir ett avsnitt Entourage och ifall jag orkar även Vita Huset. En bättre kväll helt enkelt...

Floden

Söndagkväll igen. Ännu en helg har jag lyckats supa bort och som jag aldrig kommer få åter. Söndagen har väl i mer eller mindre gått åt till att drapera mig i söndagsångest och slicka såren efter nattens vådliga bravader. Började dagen med att ta en biltur ut till Rydaholm med den gode Simon som chaufför och med Smiths dånande ur högtalarna. Ute i Rydaholm har storebror Samuel anlänt efter sin lilla Sverigeturné. Vid middagsbordet satte vi övriga politikern på prov och han klarade sig märkvärdigt bra. Jävla borgarsvin, haha. Efter det skulle övriga i familjen deltaga på något möte inne i Värnamo vilket ledde tillatt jag fick ta hand om familjens sjunde medlem, den lilla hunden Chanel. Frida med pojkvän hälsade på lite och klappade hunden innan den sprang runt här i lägenheten och luktade på damm i en halvtimma innan den fann ro och vi bägge kunde inta viloläge. Simon dök senare upp och gjorde oss sällskap. När väl hunden åkt hem kom kvinnosällskapet och tillsammans dränkte vi oss i floder av söndagsångest. Prat om framtiden och några avsnitt Seinfeld så rundade vi av kvällen me ett besök uppe på Hamburgarkullen, inte McD iallafall.

Det får helt enkelt bli morgondagens projekt. Min sista fulla arbetsvecka inklusive helg med arbete står på schemat och jag skulle gärna slippat. Men maten måste ställas på bordet så det är bara att bita ihop. Är ju ledig på tisdag igen så det går nog bra. Har en sömnlös natt framför mig iallafall och det känns jävligt trevligt, var längesen sist det inträffade, någon månad eller så. Godnatt

Friends of mine

Inatt hoppade vi från Viadukten

Det var roligt

Vi överlevde

Hurra!

Cirkeln ska slutas

Redan lördageftermiddag, tiden bara rinner iväg när jag är ledig. Hemskt att ägna sin lediga tid åt att bli full, vara full, sova en jävla massa, ha huvudvärk och sen bli full igen. Som och löpa en cirkel kan väl sägas. Om någon timma ska cirkeln slutas igen och ett nytt varv ska påbörjas. Hittills idag har jag bara sovit länge, ätit en fet jävla kebabpizza, fått ångest för det, druckit latte och knapprat på datorn. Sitter och tittar på bälten jag vill ha.

Inatt efter att jag författat mitt senaste blogginlägg och lagt mig i sängen ringde Dragan som var påväg hem ifrån en utekväll i Stockholm. Sammanlgt pratade vi i över en timma tror jag varav den samtalstiden till 20% gick ut på relevanta saker och återstående 80% mest var en enda stor lekstuga för diverse ordstäv och meningsuppbyggnader. Iblan är fyllesamtal helt enkelt oslagbara.

När jag har tråkigt på dagarna går jag ibland in på stureplan.se för att frottera mig i det senaste som händer där uppe vid spritkorsningen. Senaste veckan verkar hela ligan förflyttat sig till Båstad och till min stora förfasan ser jag två sorgliga figurer från Värnamo dyka upp på diverse vimmelbilder med vulgärt stora skumpaflaskor och fula frisyrer. Roligt är ett en utav de stötte på Frida under föregående år men fick nobben om och om igen av min blivande sambo utan att riktigt fatta det. Jag är så stolt över min bejbi att hon gav den sliskige fan på tasken.

Nehe, snart var det dags att sätta sig på fylletåget igen. Imorgon ska jag hem till Rydaholm och äta söndagsmiddag. Tänkte även passa på att gosa med hunden i ett avancerat bakfyllt tillstånd. Önska mig lycka till, puss hej

Duracell

Ja, nu är klockan närmare tre en fredagnatt. Och här sitter jag vid datorn och frotterar mig i det senaste som hänt i världen, vilket inte är så mycket. Lite dragen är jag allt, det kan jag erkänna. Men deltagarna på festen ägnade sig mest åt att vila vilket jag inte uppskattade så jag ägnade en hel del tid med att sysslesätta mig med att väcka övriga festdeltagare på diverse olika sätt. Typ spela hög musik och hoppa på folk. Helt enkelt flippade jag lite medans övrigt folk var trötta efter en hård arbetsvecka, men inte fick de någo ro utan istället körde duracellkaninen Mattias sitt eget race, jävligt roligt. Imorgon smäller det förhoppningsvis högre, då ska jag spy i en buske. Nu ska jag sova, godnatt

Min egen myt

Fredag igen! För alla arbetare är det fest idag. Det är då vi kommer hem från fabriken, åker till bolaget, köper enorma mängder alkohol som vi sedan dricker upp för att komma hem till hemmet aspackad, spöa upp frugan och skrika på barnen som sover. Tur nog så jobbar jag inte på fabrik så jag har ingen klyscha att leva upp till. Istället så har jag bara myten om Mattias Sunesson att uppfylla. Är inget vidare svårt. Snart har vi stormöte på bolaget för att styra upp kvällens begvineheter. På schemat står: "Bli aprak"

Hooked

Ah shit! Jag har verkligen blivit hooked på balkongsurfningen. Från och med nu behöver jag aldrig mera sitta inne vid datorn och häcka dagarna in och ut. Synd bara att herren valde att lägga oktober under juli månad. Smällar vi får ta, tackar som ödmjukast för den milda vintern och vackra våren. Sommaren hatar ja ändå så för mig gör det inget. Bara det slutade regna så vore allt frid och fröjd.

Har besegrat tre dagars arbete nu och kan med gott samvete andas och och återigen avnjuta en ledig helg. Enligt nyhetsrapporteringar och rykten på stan har det lokala nöjescentrumet Harrys återigen blivit av med sitt utskänkningstillstånd. Delade känslor kring det må jag säga. Hur mycket det än suger att vara där så är det bättre än att sitta hemma. Var ska jag nu göra bort mig på fyllan? Ryktas om husfest på lördag så imorgon får vi väl hänga oss åt att knapra piller eller liknande för att sysselsätta oss.

Gräsklippare och regn

Balkongen är inte lika rofylld längre, Utanför kör vaktmästaren runt på sin enorma gräsklippare och för oväsen plus att regnet dimper ned från himlen i rask takt. Snart är det dags att dra ut kablarna och slå igen datormaskinen för att arbeta sista kvällen för veckan. Värst vad tiden går fort ibland känns det som. Undrar lite över vad som ska hända i helgen. Simon? Vad fan ska vi göra? Antar att det blir drickande både fredag och lördag. Av någon anledning har varje helg sett ut på liknande sett ända sedan Simon kom hem från Barbados. Jaja, nog om det, nu ska jag stämpla in. Ha en fortsatt trevlig dag, jag ska göra mitt bästa...

Liveblogg

Idag skriver jag dessa inlägg ifrån den mobila sektionen som sänder live ifrån min egen balkong. Har varit ute på staden och antagligen köpt världens dyraste nätverkssladd på ockrarbutiken Expert. 10 meter glädje fick jag och kan utan bekymmer i fortsättningen sitta uppkopplade på balkongen. Detta är något jag borde gjort tidigare men bättre sent en aldrig om jag får dra en klyscha. Publicerar även en bild på saker man kan göra samtidigt som jag surfar, typ röka och så, helt jävla fantastiskt.

Falla i trappan

Natt igen, älskade natten. Mörkret är min vän. Saker tynger ned mig, får min hjärna att omfördela resurserna till fel delar. På en timma föll jag flera steg på Maslows behovstrappa (eller pyramid). Jobb heter det visst i klarspråk. Delar av mig försvinner som ett paket på Posten. Så fort det är jobb i görningen blir jag helt kokobananas. Tankarna och resonemangen försvinner, all reflektion och eftertänksamhet tar bästa väg ut genom analöppningen. Kvar finns bara likgiltigheten. Den som jag lärt mig leva med under de senaste åren, att inget spelar någon roll. Jag gör allt för att kringgå detta men det är omöjligt. Jag har blivit fångad i en återvändsgränd med två maid mans i träningsoveraller och varsinn bättre revolver i handen som täcker den enda vägen ut.

Datorinköpet har iallafall gjort lite lättnad på depressionen. Nu har jag något att utforska, något nytt och spännande. Som om jag skulle fått ett barn eller liknande. Saker måste ordnas för att jag skall bli tillfreds. Inte för att jag oroar mig över det utan mer att det är skönt att ha något att göra som inte kräver alldeles för mycket ansträngning. Jag gillar den, redan förälskad. Min vän i förhoppningsvis ett par år framöver.

Nu jävlar

Japp, nu har nya datorn anlänt och från just denna sitter jag nu och författar detta inlägg. Klockan börjar närma sig dags att dra sig mot jobbet men en liten runda var jag tvungen att provköra maskinen på. Försöka förstå mig på en sådan här fin maskin. Budfirmor är ibland jävligt bra, särdeles mycket bättre än posten om jag får säga det själv. Mer hinner jag nog inte säga utan får be om att återkomma senare under natten för vidare kommentarer kring livet och dessa fina, vita maskiner. Puss

IQ-testet

Kände även mig manad att trigga hjärnan med lite utmaning om att försöka spöa upp Schulman i IQ-testet. Jag utklassade lillebror Schulman medans storebrodern lyckades snäppet bättre än mig själv. Ändå är jag nöjd med att mitt resultat är bättre än 90% än befolkningen. Ni ser reslutat här ovan. Prova själva, http://www.illvet.se/

Annars regnar det och fortfarande ingen dator i blickfånget. Lyssnar på Interpols senaste alter, efter en och en halv låt känns det inte speciellt upphetsande. Låter som vanligt och det var väl roligt 2002.

En bit från kammen

En sådan kan jag dra av. För tillfället är det tolv "strån" kvar på min kam som om tre veckor kommer vara naken. Insåg rätt fort att när jag kom till jobbet var allt som vanligt igen. Enda skillnaden var väl att mina ben hade försatts i viloläge och just det uppvaknande smärtade lite extra idag. Nåja, jag klagar inte iallafall, kunde varit betydligt värre. Beskedet om antagningen gjorde faktiskt livet betydligt enklare faktiskt. Kanske den väl tilltagna nikotineringen gjorde sitt också, vad vet jag?

Går i väntans tider på att datorn min ska anlända. Gillar alla transportsföretag som har gett mig den servicen att jag i detalj kan följa paketets väg och se var det för tillfället befinner sig. Just nu ligger paketet i Helsingborg och en budbil upp hit och sedan är jag en glad man. Ida sa via MSN igår "Shopping cures depression". En fin klyscha som mycket väl passar in på mig.

Funderar över vad som ska hända inom den snaraste framtiden. Typ vad som händer i helgen? Blev det något med Båstad? Blir det något Emmaboda? Dumt nog så jobbar jag på kvällarna när mina vänner är lediga så det blir ingen bra kommunikation här. Har tyvärr tagit mig en titt på bankkontot och det var inga glada miner där inte. Just nu har jag inte råd med allt för mycket. Hoppas att allt får klarhet inom en snar stund.

Fuck!? Yeah!!!!

Nu var tiden slagen, jag har försökt dra ut det och in i det sista har jag förvägrat att förlika mig med tanken på att det är över. Nu har jag gjort en vapenvila med mitt sinne och nu blir det bara framåt, full gas. Sov någon timma för mycket idag, det tyckte jag att jag förtjänade.

Förresten kom antagningsbeskeden idag. Något som gjorde mig glad iallafall, jag kom nämligen in. Yeah!!!!!

Nattugglan

Klockan slår alldeles strax 04.30 på min dator i skrivande stund. Vad i hela fridens namn gör jag uppe så sent kan ni undra. Kanske för att under nattimmarna är bland de få timmar jag känner ro. Ute på balkongen kan jag titta ut över en död stad, det enda tecknet på liv är tidningsutdelaren som cyklar nere på gatan. I övrigt är det tyst och jag får frid i mitt sinne. Eller frid är att ta i. I själva verket stormar kriget inom mig. Men just nu kan jag ändå känna ett visst lugn, mer än vad jag kunde för några timmar sedan. Nu ska jag ta en sista cigg därute och sedan krypa till sängs för att göra slut på friheten. När klockan ringer imorgon är det dags att återigen dra på sig arbetskläderna, känna pressen, ångesten och allt det där. Leva det liv jag gjort det senaste året. Slutet är nära, det är jag mycket väl medveten om. Likt förbannat känns det värre än någonsin och då hjälper inte vetskapen om att det snart är överstökat. För den ögonblickliga smärta är så mycket större än tanken på frihet. Jag reder nog ut, ska sova några timmar först bara.

Inget besked kom om högskoleintagningen idag. Har inte gjort saken lättare men det kommer när det kommer. Jag hoppas på det bästa, godnatt

Data ï gapet

Nu har jag äntligen fått tummen ur arslet och beställt ytterliggare en dator till familjen som förhoppningsvis anländer någon gång under kommande vecka. Det fick bli en Macbook, en vit rackare och jag har höga förväntningar på maskinen. Så snart kan jag starta upp den mobila sektionen också.

Annars är det väl inget nytt under solen som händer här i dödens stad. Humöret går upp och ned. Har haft trevligt umgänge under återstående delen av helgen med en stor mängd alkohol inblandat samt lite homoerotik. Mina vänner har alla drabbats av ett moraliskt förfall som både till jag både roar mig gott och våndas över, men så länge vi har roligt och inga utomstående drabbas så låter jag det fortgå.

I veckan ska väl besked om antagningen till högskolan så sakteliga dyka upp vilket jag känner en liten, liten nervositet över. Tror allt kommer gå min väg, annars så löser det sig ändå. För här kan jag inte vara kvar, då går det åt helvete ordentligt mina vänner.

Vi är en liten skara som har ett litet projekt i görningen, vi ska träffas imorgon och diskutera saken lite allvarligare. Hoppas att vi lyckas göra något roligt för en gångs skull och denna gången vågar jag nästan tro på det, mer info kommer kanske senare.

Nu ska jag se ett eller två avsnitt Sopranos till för att sen somna in och avnjuta min sista lediga dag innan sista rycket inför friheten ska klaras av. Hade hellre fortsatt vara ledig men antar att min ekonomi hade fått ge vika.

Fyllehelgen rullar vidare

Lördag med baksmälla och med ett brakfylla på schemat under kvällen. Låter som en fair deal för mig iallafall. Ledigheten måste på något sätt på en värdig avslutning så jag släpper lös endorfinerna och speedar upp de med lite metaamfetamin, underbart. Hatar den här halvfyllan, den som inträffar när man druckit en ordentlig mängd öl (typ 10), jag är full men inte dräpafull. Alltid när jag är i det stadiet är sova en jävla omöjlighet för min del. Det blir några få timmar mellan 3 och 7 sen är jag vaken och ligger i någon slags halvkoma för att somna vid 12 igen och bli bryskt väckt av telefonen som börjar ringa, jävla helvete.


Gårdagskvällen blev ändå en bättre kväll i Värnamo-mått mätt. Började ute på balkongen där Klara passade på att välta mitt provisoriska bord med en hel vinflaska på. Inget att sörja utan det var bara att dricka något annat hemma i arkivet här på Smultronvägen. Tillsammans med Erik och Annika hade vi trevligt här. Vi sympatigick till Harrys på grund av att vissa personer i min bekantskapskrets inte riktigt klarar av taxiåkande och alkohol (läs Klara). Regnet föll, dock inte i några större mängder så det gick rätt smärtfritt. På Harrys var det mycket folk att säga hej till, krama om och skrika dråpligheter till. Var en gång förbi garderoben annars var det mest uteserveringen och senare under taket vid Jack & Jones. Därunder valde jag att friskt släppa lös mina klagomål på folks klädsel och annat. Simon, du skulle varit med, det var en högtid kan jag lova. Efter stängning var det dags att hora för lite skjuts, taxi var inte att tänka på. Ingen skjuts fann jag så det blev en promenad i regnet hem.


Snart kommer Klara så ska hon agera städhjälp, ska nog sitta på balkongen under tiden och titta på.

Dygnsrytm

Nu när jag ändå har semester har jag återigen fått möjligheten att få lite ordning och reda på min dygnsrymt som det senaste året varit ett enda stort kaos med sömnlösa nätter, många svordomar och ett helvetiskt koffeinmissbruk. Nu kan jag gladeligen sitta upp till 3-4 på natten med Soprnaos-avsnitt som löser av varandra på löpande band och andra rätt triviala ting. Sen sover jag bort hela morgonen och förmiddagen då min övriga bekantskapskrets befinner sig på sina arbeten och stiger med gott samvete upp någongång mellan 12-14 på eftermiddagen. Det här livet gillar jag, hurra.

Idag ska jag rasta några vilsekomna 20-åringar på vårat älskade apotek med rusdrycker. Visa runt bland hyllorna, guida runt fåren bland vita viner, röda viner, sprit, kryddad sprit, whisky, öl, ale, cider och gud vet vad. Efteråt dricker vi upp allt och hamnar med stor sannolikhet på den lokala nöjesmetropolen Harry's för att ytterliggare en gång inse hur jävla mycket vi hatar Harrys och Värnamo, låter som en toppenkväll i mina öron.

Semester och sånt

Sitter här och har nyss avverkat min sjunde dag på min korta men välbehövda semester. Har aldrig tidigare i mitt 22 år långa liv haft semester vad jag kan dra mig till minnes. Eller semester utan något i stil med festival eller frottera i ångest över att rycka in i lumpen. Utan några större föraningar eller planer försöker jag få tiden att gå och hittills har det förjävla bra, socialt sett iallafall. Under dagarna som gått har jag varit ensam endast några få ynka timmar plus sovtiden (ibland inte ens det). Vänner har kommit hem från sina halvårsresor, folk som har semester och vänner jag inte klarar mig utan typ.

Kunde dock inte riktigt släppa det där med festival så jag drog med unge Hjältefjord till landets huvudstad och min kommande hemstad för att gå på Accelerator. Resan upp var en orgie i förseningar och tristess, som tur var gick några misstänka ingenjörstudenter på tåget lagom tills dess att våran litteratur bestående av senaste numren av Café, Stureplan och Bon avverkats. Återstående tid ägnades istället åt att skratta åt ovannämnda studenter och deras totala brist på ungefär allt. Framme i Stockholm hade tunnelbanorna slutat gå för längesedan och försöka hooka upp en nattbuss var det inte tal om när det finns något som heter Taxi, ett utmärkt färdmedel i Stockholm till skillnad från vissa andra städer (läs Värnamo). Lagom till 02.00 stolpade vi in Dragans fina lägenhet i Hägerstensåsen.

Fredagen började med vad som blev standard för resten av helgen att sova till12.30 för att sedan ge oss ut på staden för att besöka diverse bättre butiker för att spana på kläder. Väl ute på staden slog det oss att vi var ute i realisationstider och förbannade oss själva högt och ljudligt. Eller nästan, på vissa affärer var det bättre än på andra. Simon fyndade en Paul Smith-piké samt tröja och väska från A.P.C. Själv nöjde jag mig med att inhandla mig en Raffe-piké med ett småländskt snålt leende på läpparna. Tröjan kommer jag ändå inte använda så ofta eftersom jag skäms för att köpt in den på rea, fy fan. Däremot la jag ögonen på ett par alldeles för vackra seglarskor från n.d.c. som jag inte kunde motstå och gladeligen drog fram kortet på Shoes by Nitty Gritty i trånga Birger Jarls-passagen. Nöjda med våra inköp köpte jag ut några bättre öl som vi avnjöt på Dragans balkong i solskenet som visade sig bli sällsynt, eller nästan iallafall. När ölen var slut tog vi det fina färdmedlet tunnelbanan ut till Universitetsområdet där festivalen var i full gång. Tittade en sväng på Peter Bjorn and John vars konsert peakde på "Young Folks" med Viktoria Bergsman och den flintskallige managern på congas. Ställde oss i ölhandlarkön och det var det sämsta med hela festivalen. Kön för ölinköpen var ruskigt lång så varje gång man ställde sig i kön var det läge att handla på sig minst tre öl åt gången vilket vi även gjorde. Tjuvkikade lite på Modest Mouse, mest på Johnny Marr och mycket mer var det väl inte. Dissade CSS och slog sällskap med Simon in till Allhuset för att njuta av en öl utan köer och en sittplats. En aningen försenade gick Digitalism på och tankarna som for igenom huvudet var "fan nu missar jag Interpol". Så fort alla maskiner gick igång försvann alla tankar om Interpol och av åkte koftorna och fram med tokdansen konserten ut. Det blev en förbaskat bra spelning och jag tycker synd om alla som avstod spelning för att se ett gammalt, dammigt postpunk-band stå och försöka se unga och snygga ut på stora scenen. När allt var över hånade vi alla Interpolare och skrek "ni har lyssnat på ljudet av 02, vi lyssnade på nuet, jävla bakåtsträvare". Sen tog vi tuben hem och däckade, det var roligt, hurra.

Lördagen och en måttlig baksmälla med regnet smattrandes utanför. Inget som hindrade jag och min mindre broder att återigen bestiga staden som Mount Everest. Fram med paraplyerna för Simon fyllde 20 år och skulle rastas på Systemet. Tog ett system i Gamla Stan där man fick beställa över disk vilket uppskattas. En kort sväng nere på Söder och en bättre matbit hos "En till grek på Söder" så var det tillbaka till Åsen för att dricka upp de nyinköpta ölen. Ölen dracks upp och vi satte oss på tunnelbanan och väl framme vid Universitet denna gången så var regnmolnen plötsligt borta och solen sken återigen, herren var med oss. Junior Boys var väl itne den bästa medicinen på ett par lite förfriskade gossar som ville ha roligt så vi köpte lite öl och satte oss i en slänt och vips dök Jens Lekman upp och spelade några serenader för oss. Inget vi brydde oss om speciellt mycket utan sysselsatte oss med samtal om det lilla och det stora i väntan på den unge britten. Den unge britten går under namnet Jamie T och vi har beundrat honom i ett halvår så en spelning vore på sin plats vilket vi också fick. En jävligt bra spelning också med "A New England" som höjdpunkt. Enda minuset var väl kläderna han bar, men just denna gången fick det passera utan större hån. Efteråt blev det mer ölkö och under tiden började estradören Rufus spela på stora scenen. Även denna konserten åtnjöts uppe på kullen utan större koncentration. Extranumren var bra iallafall, gåshud under "Hallelujah". Studio tog vid inne i tältet men även deras musik föll under stämpel "ej passande för överförfriskade unga män". Istället valde vi kön in till Allhuset istället för att se på den nyktre alkolisten och gammalgothetn Bright Eyes. Allhuset bjöd på några öl och en svängom till den bättre elektroniska musiken. Förstås skulle vi se på TTA och likaväl visste vi att det inte skulle bli något av värde. Vi hade rätt och deras 15-minutersspelning kan inte klassas som något monumentalt som man gärna vill när det kommer till TTA. Lite lagom mätta på våran egen förmåga att förutse saker hookade vi upp med Disco och intog en bättre fyllemåltid på doncen för att sedan somna in hemma på Åsen.

Söndagmorgon och jag lyckas hitta Dragans Playstation vilket genast innebär PES4. Så i soffan sitter vi tre unga, bakfulla män i kalsonger och hetsar upp oss över lite tv-spel, vackrare kan det knappast bli. Spöade Dragan i två raka matcher och sen gick vi när till den lokala pizzerian för att äta mat och beskåda alkisarna som bråkade glatt med varandra. Strax därpå kom Offe med BMW:n och körde oss hem till Småland och ännu en bättre helg kunde läggas till handlingarna

Startskottet

Okej fuckers, då var det dags igen. Nu har jag vilat lagrarna i över en månad och suttit alldeles för många nätter på balkongen med spriten som bäste vän utan någon/något att ventilera mina tankar för. När pengarna och spriten tog slut fann jag inom mig ett behov att börja slänga ut en massa dynga på det globala intranätet och det är just på det stället du hamnat. Du går in på egen risk, jag tar inget ansvar ifall du far illa eller får psykiska biverkningar av det du läser. Samtal med socialstyrelsen pågår även för att det så småningom ska publiceras en varningstext på här på bloggen med följande innehåll

"Bloggläsning under graviditet kan ge skador på fostret"

Innan detta inträffar kör jag dock på i rask takt före vitesbeloppen börjar hagla in.

Ha en njutbar stund.

Eran Sune