Någon annanstans

http://fanochhansmoster.blogg.se

Det går inte längre

Solen har återigen gått upp över staden. Idag lyser den inte riktigt lika klar som igår. Regnade en skvätt under morgonciggen. Eller morgon är att ta i, tog sovmorgon imorses och gick upp vid 12 ungefär. Till frukosten finns alltid DN för att läsas från blad till blad, tar sin lilla stund men det är härligt. Sen öppnade jag telefonjouren för samtal med Frida, mamma och Olivia. Mestadels goda nyheter vad jag förstod, nästa helg är bokad och klar, längtar så jag går sönder. Nehe, här orkar jag inte sitta och skriva mer, lägger ner den här bloggen nu. Den blev av aldrig bra, den fick aldrig någon luft under vingarna, eller rättare sagt, jag gav den ingen kraft att flyga. Det är mitt fel alltihopa. Nu ska jag ägna mig åt det jag gillar bäst, vänner, kärlek och Stockholm. Ha en trevlig höst.

En dag i Sthlm

Det är återigen natt i Stockholm. Har ingenting uppbokat imorgon förrens på kvällen då jag antar att vi ska supporta Mackan som spelar på Debaser Slussens uteservering (kom dit och kolla, det är ju för fan gratis) så jag kan med gott samvete unna mig lite nattbloggande. Här i lägenheten håller det på och fixas & trixas med trådlösa nätverk som jag lyckats sabba en gång redan, plus att det tillkommit ännu en lägenhetsinnehavare under dagen.

Kan lite kort berätta om dagen så jag slipper säga det sen:
Började dagen med att vakna upp ur en trevlig dröm, dålig start. Åt lite frulle med storebror och flyttade ut ur rummet jag sovit i (sover numera på madrass). Vankade iväg till grannbyn Högdalen för bussresa till Södertörns Högskola. Anländer i god tid så jag hinner med en kopp kaffe och en cigg innan upprop. Uppropet överstökas på en halvtimme utan besvär och jag vänder hem igen. Tröttnar fort på Bandhagen, hungrar till och drar till våran grek på Söder för en bättre pasta till lunch. Ringer Disco som möter upp i city. Kollar runt i rätt många affärer men hittar knappt något jag vill ha som inte kostar mer än 2000, jobbigt. Hänger lite på Nytorget, möter upp en Stefan och åker till Såsen för våldgästning av Drago. Fastnar på hans balkong i ett par timmar med lite pizza och snack. Dragan och Disco hyr film som suger, Offe och Oskar kommer på besök, jag åker hem.

Livet i Stockholm är underbart än så länge. Kommer antagligen bara bli bättre när jag och Frida får tillgång till våran egna lilla lägenhet. Har nu två lediga dagar framför mig innan helgen bokas upp för flyttaktiviteter. På måndag börjar studet på allvar, ska bli jävligt spännande faktiskt. Jag är trött nu, lång dag, godnatt

Äntligen!

Ja, då har en dröm gått i uppfyllelse iallafall. Jag kan numera titulera mig som stolt invånare i Sveriges kungliga huvudstad och det känns alldeles underbart. Än har jag inte riktigt fattat att det är på riktigt, men det kommet. Imorgon börjar skolan och på fredag ska det ordnas så att jag även får egen lägenhet. Bussresan igår var förjävlig, jag hatar Swebus men fram kommer man så småningom. Det enda som var konstigt var att jag inte skulle resa hem igen efter några dagar. Försöker verkligen smälta det där. För att anpassa mig har jag köpt ett 30-dagarskort till kollektivtrafiken. Dagen har i stort gått ut på att utforska staden. Vandrat runt i min ensamhet på Söder för att på kvällen besitta Debasers uteservering vid Slussen i sällskap med mitt gamla järngäng Offe, Oskar och Johan. Nu har vi alla flyttat upp till Stockholm och det lär bli fler kvällar med öl känner jag. Finns väl hur mycket att skriva som helst. Lyssnar istället på Fackmans nya skiva och njuter av saxofonen. Imorgon ska jag upp tidigt, ta bussen till min blivande skola och registrera in mig på min Journalistlinje. Har knappt tänkt över hur det ska bli. Träffa nya människor och så. Hoppas de ser bra ut och är trevliga. Kommer mest sitta och vara tyst, jag har svårt att möta nya människor. Fast borde ändra på det beteendet, så va fan, imorgon kör vi gasen i botten istället. Charma brallan av varenda en, haha.

Men jag saknar min dam på västkusten. Telefonen har gått varm den senaste veckan. Varje gång hon svarar i telefonen smälter mitt hjärta litegrann. Distans är aldrig kul, men jag gör det ändå, jag vill ju. Förhoppningsvis kommer hon hit snart, det kommer bli underbart.

Går sådär med mitt minska-ned-med-rökningenprojekt. Igår rökte jag en, idag en 13-14 stycken. Uteservering, öl och goda vänner är svårt, särskilt när vännerna också röker. Pappa förmanade mig att sluta innan jag åkte. Sa att jag skulle det, men jag är van att svika mina föräldrar, det är väl det jag gör bäst, tyvärr. Min kontakt med mamma som alltid varit bra innan har blivit som bortblåst. Jag vet inte vad som hänt, men numera berättar hon ingenting längre. Vet inte vad jag gjort? Fan också, nu ska jag sova. Eller, jag kör ett avsnitt Entourage istället

Bakfyllefrossa och resfeber

Dessa är mina två sjukdomar som jag får dras med idag. Vaknade vid 8-tiden i vanligt koma-liknande tillstånd. Försökte i vanlig ordning somna om innan jag insåg att det nog var lika bra att gå upp, har ju en hel del som ska ordnas till idag. Väl uppe har jag gått runt och frusit som en hund i snöstorm, virat in mig i fler plagg så snart ser jag ut som Michelin-mannen. Som tur var börjar frossan avta lite nu iallafall, ska smälla i mig lite kaffe och sen kör vi. Återigen ska det sorteras och värderas. Vad ska med, vad ska inte med? Sugigt, vill hellre hoppa på en buss som kör mig norrut, långt härifrån, sen ska jag inte komma tillbaka före jul.

Rensa och glänsa

Då var ännu en dag till ända och jag kommer närmare målet. Saker börjar klarna ut nu, har packat om en massa saker. Slängt iväg en massa kläder, sorterat ut en jävla massa tidningar jag sparat, typ alla Sonic-tidningar mellan 02-05 plus en uppsjö med NME, Café, King, Sex, Rocky, Stureplan, Rolling Stone, Q och några andra obskyriteter. Tänkte förvara de här hemma i Rydaholm istället. Tvättat en massa kläder har jag gjort också. Vart riktigt jävla aktiv. Som avslutning onanerade jag lite till Discovery Channels tio-i-topp-lista om stridshelikoptrar.

Fan, Magnus Carlson är hyfsat deprimerande. Lyssna på "En repig 7"-singel" en mörk fredagkväll är ingen humörshöjare. Imorgon blir det bättre, imorgon blir det alkohol igen. Har ju varit nykter i snart en vecka, det här går verkligen inte för sig. Kommer visst lite släktingar på besök här imorogn också, lite mindre kul. Tur att Simon kommer och släpar med mig in till stan vid 13.00, måste besöka apoteket innan de stänger. Så imorgon blir det tack och farväl allihop. Sen drar jag och kanske i flytten så får bloggen stryka med. Vi får se, nu ska jag köra bort min lillebror från datorn så jag får sova en sväng, somnade vid 7.00 imorses, wacko. Godnatt

Den lilla besten

Fredag, lutar starkt åt att det blir den första vita fredagen på år och dagar (räknar bort de som fallit bort på grund av jobb). Kan kanske vara nyttigt att spara lite på spånken. Har som sedvanligt kanske blivit lite väl mycket drickande på slutet. Förra veckan var det mer eller mindre alkoholförtärande under sex dagar. Imorgon blir det nog födelsedagsfest/avsked ute i Torskinge. Då blir det väl lite krök, en sista gång med gänget kan väl vara skoj säg.

Idag har jag blivit ensam lämnade med den här lilla besten



Vi har haft en oerhört trevlig tid tillsammans. Vi har sprungit i parken, jagat pensionärer med rullatorer och ätit upp små kaniner tillsammans, allt för att förgylla den något trista vardagen i Rydaholm. Två dagar kvar innan jag sticker nu vänner. Kommer bara sakna min lilla best som ligger här i knäet mitt och snarkar för fullt.

Elvis, Virto, döden och Stockholm

Huh, blev en sen natt. Tackade nej till en massa gratissprit och körde bil istället under kvällen/natten. Alltid nostalgi att köra lite mer än lovligt fort på 27:an mellan Värnamo och Rydaholm någon gång under natten när mörkret är som mest påtagande. Tänker alltid på döden, förväntar mig att en älg ska stå bakom varje kurva, hånskratta åt mig innan den tar med både sig själv och mig in i döden. Har aldrig hänt men jag tänker det varje gång jag kör där av någon anledning. Tycker det är oändligt vackert iallafall att köra där i mörkret, i sin egna lilla värld. Gillar ju mörkret, natten är min favorittid på dygnet, alla gången. Satte mig utanför kiosken i Rydaholm och rökte en cigg innan jag körde de sista 500 meterna hem. Tittade på min gamla låg- och mellanstadieskola. Försökte minnas hur det var, har nästan lyckats förtränga det. Ett ansikte dök upp, plågoanden som brukade slänga glåpord efter mig som rev upp själen på mig. Men jag har förträngt det, jag blev rätt okej ändå.

30 år sedan Elvis dog har det stått överallt under dagen som gått. Fy fan vad "Always On My Mind" är vacker, må vara en av de starkaste sångerna jag hört. Tänkte på någon speciell när jag lyssnade på den idag.

Gamle Virtanen börjar blogga igen. Helt plötsligt känns livet inte lika meningslöst som en Schulman-blogg längre. Schulmans är roliga men inte så mycket mer. Virtanen har alltid varit lättare att relatera till, känna tillhörighet till samtidigt som han levererar lite popkultur substans. Gillart som fan, en bra dag.

Var hemma hos min gamla chef som jag sa. Var trevligt, god mat och gott sällskap. Har diskuterat popmusik, Stockholm, döden, förakt och en hel uppsjö annat, lite jobb tillochmed. Några som inte känner mig och Frida så väl trodde vi var tillsammans, alltid lika roligt när folk tror så. Vi agerar ju ibland som ett gammalt gift par. Ser oss mer som syskon, bror och syster.

Imorgon måste jag ta tag i saker, har skjutit upp allting nog nu. Packa om flyttlådorna, sortera ut en massa skräp, tvätta kläder och fixa lite saker med banken. Kommer antagligen inte göra hälften av allt men ska iallafall göra ett tappert försök.

På söndag blir det antagligen avfärd mot Stockholm. Måndagen ska väl ägnas åt att reka skola och lite sånt. Jag är lycklig mina vänner, på riktigt den här gången. Enda smolket i bägaren är att den lilla byn ligger på Västkusten, alldels för långt bort ifrån Stockholm, men Halebop får rädda mig denna gången hoppas jag.

Funderar på ifall jag ska bli sketafull, full, lite full eller nykter på lördagkväll, vad säger ni?

070816

Sov som vanligt alldeles för länge idag. Fast de senaste dagarna har jag försummat ordentlig sömn så det var väl lika bra det. Här i huset sover jag även i samma rum som familjens dator så i ren jävelskap låg jag och drog mig en stund extra enbart för att mina småbröder inte skulle få tillgång till datorn, haha. Nu har jag krånglat en stund med e-legitimationer och CSN men har äntligen skjutit iväg en ansökan om studiebidrag och lån till hösten. Går i många tankar nu, så mycket som borde göras men jag har inte riktigt orken som krävs för det. Typ, packa om mina flyttkartonger, tvätta en sjuhelsikes massa kläder och annat najs. Sitter istället och spanar i IKEA-katalogen för möbler till vårat blivande hem. Tyvärr hittar jag inte riktigt det jag vill ha, men det får lösa sig ändå. Ikväll är det middag hos min gamla chef och hennes barn. Ska nog skrämma skiten ur ungarna, mina små favoritungar.

Nu vill jag tjuvröka, hejdå

Städtant

Hu och fy, nu har jag för tillfället ingen egen bostad att tillgå. Det är rätt chill ändå, vill ju bara till Stockholm så fort det bara gå ändå. Har ägnat dagen åt städning och bilkörning. Köra bil är mycket roligare än städa, ett konstaterande jag kan göra. Tur att jag i fortsättningen ska städa tillsammans med Frida. Alltid enklare att sätda när man är två. Vi kanske kan springa runt, dammsuga, damma, sjunga och skura tillsammans. Möjligtvis koreografera en städdans tillochmed. Låter hemskt mycket jag, eller mer något som Offe skulle kunna hitta på, han är fan pedant den jäveln. Kan ärligt erkänna att det är inte jag så det fick jag helt enkelt äta ihop idag när ett och ett halvt års vanvård skulle åtgärdas. Gick nästan rätt bra, vissa saker lämnade jag ltie halvdant och hoppas inte Petrus blir alltför arg. Nu är jag sugen på att sno familjedatorn och lira lite hockey, mitt stora nöje här i hemmet förutom att jag skräck i lill-vofsingen. God afton

Hemma i Texas

Goder afton vänner och läsare. Numera sköts bloggningen ifrån föräldrahemmet i Rydaholm som för tillfället är min hemort i några dagar. Rummet jag sitter i är belamrat med diverse möbler, sex flyttkartonger, lite skärmar och grejer. Sammanfattat har jag skaffat mig mer prylar än vad jag hade när jag flyttade till Värnamo. Vad som finns kvar i lägenheten är ett gäng dammråttor, en hel del saker som ska åka i soptunnan och någon jacka eller så. Nu sitter jag och njuter av tv-bilderna när Valencia läxar upp Elfsborg i CL. Ska titta lite mer på tv innan jag ska dra mig till sängs i fel rum ty min minsta lillebror har under högljudda protester från mig övertagit mitt gamla pojkrum så istället för en vacker dam får jag dela rum med en jävla dator. Imorgon är det städning på schemat, ska nog upp rätt tidigt imorgon. Jajaja, bla bla bla.

En liten rolig grej på CL-sändningen var när Strömblad försökte skämta till det lite om Glenn Hyséns uttalande under helgen om att hans son var klar för IFK Skattefusk. Blev helt tyst under några sekunder, kände verkligen hur skämtet blev totalt misslyckat. Som älskare av "The Office" så är ju tystnaden efter ett plumpt skämt betydligt roligare än ett bra skämt.

Packningsrapport

Tar ett litet break i allt packande för att vila och röka lite på balkongen med datorn som sällskap. Det här med att hålla på och packa långt i förväg har aldrig riktigt varit min grej och jag förstår nu varför. Har inte så mycket prylar som ska paketeras utan det är mest bara att hiva ner allt i flyttlådorna. De saker som återstår är köket som ska packas ner och sedan ska även alla kläder slås in i kartonger. Om två timmar kommer far med släp, sen är det över. Hoppas det blir god mat hemma. Vill inte flytta till Rydaholm, får panik av att vara där längre än tre timmar, nu ska jag bo där i minst fyra dagar, hur fan ska det gå då?

TV-kväll utan nostalgi

Klockan är rätt mycket nu. Har inte gjort några stordåd sen jag skrev senast. Pappa gjorde en kort visit, mest lite prat om alla flyttar som avverkar varandra på löpande band nu känns det som. Samtalade lite med fröken från västkusten i cirka 45 minuter trots att vi bägge skyr telefonprat rätt hårt, men vad gör man inte. Efteråt blev det kväll med tv som det stora ämnet. Nya avsnittet av Entourage, två avsnitt av HBO:s nya serie "Flight Of The Conchords" för att senare övergå till den sända televisionen och Vita Huset, Two And A Half Men, lite Jay Leno-skämt och första avsnittet av The Shield, härligt. Skippar nog Morrissey ikväll, lägenheten har tjänat bra som ställe att tillbringa mina dagar och nätter i men förutom balkongen är jag jävligt glad att jag får flytta härifrån faktiskt. Inte lägenhetens fel i sig utan dess läge i denna förbannade jävla skithåla till stad Värnamo. Så imorgon ska jag med glädje vira ihop alla kablar, slå in alla porslins- och glasaktiga ting i tidningspapper, plocka ihop alla kläder och frakta iväg bråten till hemmet i Rydaholm för en tillfällig vistelse. Orkar inte med nostalgin, lyssnar på lite olika alster av Kleerup på diverse MySpace-sidor. 3.00 AM med Marit Bergman är rätt bra förutom Marits sång då kanske, luvtröjor är the bomb.

Ska väl dra mig tillbaka nu, eller vika in klovarna som någon Schulman-broder hade skrivit det. För sista gången gå ut och röka bort smaken av tandkräm på balkongen och blicka ut över den döda stadens gatlyktor.

Last Night Smultronvägen

Huh, har nu rensat ut lite skräp. Har även umgåtts några timmar med Frida. Pratat om känslor, Stockholm och lite annat ditten och dattan. Trevligt var det iallafall. Just nu sitter jag och orkar inte göra någonting, tittar rakt in i dataskärmen, orkar inte röra på musen, stirrar med döda ögon. Sista kvällen/natten här, det känns konsigt, overkligt att det är sista gången jag kommer krypa ner i sängen som står där borta i hörnet. Aldrig mera gå upp mitt i natten när sömnen vägrar komma för att ta en cigg, inte dra sig upp på morgonen och på med morgonrocken för cigg. Mycket med lägenheten kommer förknippas med rökning tror jag. Eller mestadels balkongen, min högt värderade balkong som jag kommer sakna så. Aldrig mera gaskammarfester och spontandans, aldrig mera vingla runt dörute mitt i natten för ett sista desperat bloss. Kanske dags att sluta röka nu, det känns inte värt det längre eller jag får se. Inte lika mycket iallafall, skitsamma. Mycket får visa sig, framtiden har mycket att göra nu i mitt liv. Snart pallar jag inte mer, vill förflytta tiden två veckor fram. Slippa allt som ska göras och uträttas. En personlig assistent vore på sin plats nu kan jag tycka, fan vad bra det hade varit.

Lägenhetstömning

Måndag, den 13:e augusti. På schemat står det att det är dags att börja tömma lägenheten på skräp. I min lilla hall har jag lyckats samla en överföll pappersbärpåse med tomma ölflaskor, mestadels San Miguel, en likadan påse fylld med diverse Finnvedens nu och betalda räkningar, två plastpåsar fyllda med tomma ciggpaket och ett gäng kartonger. Snart ska skiten iväg, ska slänga iväg min gamla dataskärm likaså. När det är över ska jag umgås med Frida för att ta igen det vi missat under helgen. Kvällen som blir min sista här i lägenheten ska jag kedjeröka på balkong, gråta, lyssna på flyttlåten, nostalgitrippa och ta farväl av allt. Imorgon blir det nerpackning av allt, bortforsling och flytt till Rydaholm. Igår kändes det tungt, idag är det lite bättre, jag längtar ju faktiskt till Stockholm om allt löser sig så småningom. Det gör det förhoppningsvis. Nu ska jag iväg och besöka diverse soptippar och miljöstationer. Hejdå

WOW och känslorna

Hemma igen. Många tankar och intryck har helgen uppe i Sveriges andra stad gett mig. Har egentligen varit lite för trött och lite för kär för att kunna hänge mig fullt åt festivallivet som inte riktigt var som vanligt eftersom festivalen gick av stapeln mitt i staden. Skönt tyckte jag att slippa tältcamping och boendeproblemen löste sig med sovplatser i diverse studentlägenheter. Har varit ett jävla åkande och vandrande genom Göteborgs stad och planka på spårvagn är alltid roligt, en liten kick. Det är kommer bli väldigt osammanhängande känner jag. Rent konsertmässigt så var det väl som vanligt, nästan. Alla pop- och rockband kändes inte speciellt upphetsande, har redan sett det mesta och har svårt att hetsa upp mig över Hives tjugonde spelning, Arks hundrade, Moneybrothers femtionde och Hellacopters trehundrade spelning. Nej, två konserter gav något. Manu Chao var väldigt bra trots att jag knappt lyssnat på fransosen innan. Mäktigast av allt var Kanye West iallafall, trots lite knackig spelning så var det bland det bästa jag skådat på festival genom livet. Avslutningen var snudd på mäktigare än att höra Morrissey framför "There is a light..." på Hultsfred 04. Festivalen hade väl en del barnsjukdomar och ljudet var ibland lite för tamt, t. ex. The Hives spelning blev genast tre snäpp sämre tack vare att basen försvann någonstans. Sen att ölen kostade 50 spänn är inte heller acceptabelt.

Annars hade jag och Simon en trevlig kväll/natt i lördags där vi bland annat träffade en mer än lagligt berusad Ebbot, Simon skrek "hippiejävel" åt Devendra Banhardt och tillsammans över en flaska sprit tog vi humorn till nya nivåer. På vägen hem genom Haga och Masthugget skrev jag själv om Göteborgs historia till en skrattande Simon. Kvällen innan var lika rolig då jag jagade Simon fram på Magasinsgatan samtidigt som jag skrek "nu ska du dö din jävla dvärgjävel", det var roligt, hurra.

Nog om Göteborg och WOW nu. Resan hem var snudd på mardrömslik. Ett skepp lastat med saknad och panikångest seglade rakt in i mig och jag fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka när tåget bullrade ut från Göteborg. Minutrarna innan hade vi tagit farväl, jag hade torkat dina tårar och kysst den sista kyssen. Långsamt släppt din hand, nästan som på film. Avsked är svårt, jag har väldigt svårt för det och inte fan blir det bättre. På tåget hem spelade jag allehanda sorglig musik, läste King för att få in andra tankar i huvudet, gick sådär. Hemma i Värnamo gick jag långsamt genom staden, tvingade ned röken från cigaretten i min ömmande hals, tittade på Lagan som forsade under Åbron och tanken slog mig att det mycket gått och väl kunde vara sista gången just den promenaden från stationen hem till min lägenhet gicks. Imorgon börjas det, då ska jag packa ihop mitt liv i Värnamo. Börja spika ihop kistan som ska begrava min epok här i Värnamo. Egentligen borde jag vara eld och lågor inför flytten, men just i skrivande stund är det inte så uppåt. Att lämna Värnamo är förstås det bästa som hänt mig. Fast just nu finns det andra känslor som är starkare, som tar upp min tankeverksamhet. Var ska det här sluta?

Mitt liv går på impuls

Fan vad jag älskar livet. Efter några intensiva minuter av telefonerande så drar jag till Göteborg alldeles strax. För en timme sedan hade jag ingen aning om vad helgen skulle bli av. Nu blir det musik, kärlek och fylla hoppas jag. Har ingenstans att bo än, men vad fan. Är man dum i huvudet så är det bara att köra hårt, parkbänkarna är fina i Gbg har jag hört. Way Out West, here I come...

Living a dream, baby!

Inser att jag missat att uppdatera den här bloggen på ett tag. Skyller ifrån mig med det att jag haft bättre saker för mig än att sitta och beklaga mig själv och mitt liv på det här forumet. Nu igen när livet inte känns riktigt lika optimalt vänder jag tillbaka hit. Med svansen mellan benen öppnar jag upp laptopen och loggar in för första gången på en vecka på "Blogger". Mycket har hänt sen senaste besöket. Minns fragmentariskt att när jag senast skrev så fanns det en viss förhoppning i min text, en aning om att livet på något sätt skulle arta sig till något bättre än vad det redan var. Jag stod där nyligen arbetslös, fri att undersöka livets alla möjligheter. Tog en chansning, tog ett tåg till Göteborg i förhoppningen att hitta något jag under flera år levt i avsaknad av. Tänker inte dra någon längre resumé över vad som hände, den har Frida fått och endast hon. Allting blev bra, det blev bättre än vad jag trodde. Just nu mår jag bättre än vad jag någonsin mått tror jag, iallafall på många år. Kanske ljuger jag lite, det var bättre för några dagar sedan. Ibland vänjer man sig fort vid vissa saker som inte går att ta för givet. Nu är det tomt här i lägenheten. Ingen sitter vid datorn och tittar på bilddagboken, ingen håller om mig när det är sovdags, ingen ger mig en kyss när jag vaknar. Det går så fort att jag knappt hinner med själv. Måste stanna upp ibland och reflektera över allt som hänt. Så mycket som ska göras den närmsta tiden, både positivt och negativt. Mestadels är det positiva saker som ska ske. Nu ska allt gå i lås, allting ska klaffa. Inom några veckor ska min framtid säkras och göras okrossbar. Nu händer allt det jag gått och väntat på. Allt på samma gång, vad gör jag? Dricker mig full. Idag är tredje dagen i rad jag kommer hem utan fullt balanssinne och alla kropssfunktioner under kontroll. Vill bara fly, någonstans, jag vet var det ligger. På en kulle över byn, ett trettiotal trappsteg upp i sten. Buskarna står gröna i slänten och solen lyser med vita moln som flankerar på himlen. Doften av havet bryter av, jag önskar mig bort, varje minut, hur kunde det bli såhär?

Go West!

Nu flyr jag landet, mot en bättre sida av Sverige. Lämnar alla panikångestattacker över flytten, skolan, CSN och gud vet vad. Orkar inte tänka mer på det, blir så trött. Låg uppe halva natten och kallsvettas kring lite CSN-bekymmer jag kom på att jag hade. Som tur var kom min egna konsult, mamma, på en lösning som jag efter lite samtal kan få att funka. Förhoppningsvis så löser det sig. Damp ner ett brev på posten idag, fredag den 24:e augusti klockan 09.00 blir jag innehavare av en tvåa på Södermalm ser det ut som, me like.

Nej, nu ska jag ha lite semester, försöka koppla av lite i gott sällskap. Här hemma är det bara smutsigt, oroligt och bistert. Ni får ha en trevlig helg allesammans, får se hur det blir med uppdaterandet av den här bloggen. När jag kommer hem, ingen aning. Med mig på resan har jag iallafall säsong 1 av "The Wire" och iPoden, hoppas det går bra. Ska ner och äta frukost/lunch hos Chemon nu iallafall. Hejdå

En ledig man

Nu kan jag titulera mig en ledig man igen. Det enda som saknades var hatten men som Simon sa så var det för kallt för det idag. Har ägnat dagen åt att göra ungefär absolut ingenting av värde iallafall. Började dagen med lite telefonerande för att sedan trava runt i morgonrock i några timmar för att vänta in kompisarna som ska sluta sitt jobb. Under tiden hann jag faktiskt med att fixa och trixa lite med iPoden samt försöka ordna hem lite tv-serier till nya datorn. Även ett avsnitt Entourage slank ner till belåtenhet och jag skrattade gott i slutet (kaninerna Simon, kaninerna, haha). Så småningom fick jag tag på Simon och vi gick till Arabusta där vi knappt hann sätta oss innan Alle och Ariana gick förbi och anslöt sig till sällskapet som fick påökning av Karin, Klara och Dennis. Under en stund var även min vackra hund Chanel med som kuttersmycke till allas stora glädje och jag fick en ansiktsdusch som hette duga. Kycklingsalladen och latten var utsökt, finns numera ingen mer ursäkt för Stigs förutom öppettiderna, annars kan Åke Danås-imperiet fara åt helvete. Efter lite strul med kvarglämda grejer och så kom jag hem och tittade på min dörr där det stod "Petrus Älverdal" istället för mitt namn och jag drabbades av panik. Ringde mamma och undrade vad fan jag skulle göra. Efter lite konsultation så satte jag dit min egna lapp över och hoppas att brevbärarna inte är så jävla korkade utan lämpar in min post, väntar ju för fan viktiga brev om bostad, högskolor och CSN. Helt nojig blev jag, hemskt hemskt, det enda otrevliga denna dagen inneburit.

Fick lite senare ett samtal ch visst blir det västkusten till helgen, Götlaborg here I come, imorgon tar jag tåget härifrån. Tror det är nyttigt annars hade jag nog ätit upp mig själv till slut. Har inte riktigt lärt mig än att behärska semester utan att få panik. Eller semester har jag inte utan mer arbetslös kanske, bättre så. En trevlig helg hoppas jag på iallafall.

Är en gnutta avundsjuk på storebror som i skrivande stund är på Söderstadion för att kolla på när Bajen förhoppningsvis spöar Malmö (Samuel är MFF:are så jag hoppas på vinst, verkligen). Läser även att några idioter fått för sig att slänga in saker på planen, blir förbannad och sliter mitt hår. Varför händer alltid sådant här Bajen, förra året planstormning och i år inkastade grejer. Iochförsig inte lika farligt som planstormningen men ändå. Uppföra sig på en match ska väl inte vara så jävla svårt. Nu blir det väl böter som vanligt, bra jobbar. Skjut oss i foten bara.

Nehe, nu ska jag försöka fördriva tiden med något så det kan bli torsdag snart så jag kan resa iväg...

Det är över nu

Ja, sannerligen det är. Än har det inte sjunkit in i mitt sinne att det faktiskt är slut. Trots allt så tror jag fortfarande någonstans att jag inom kort kommer jobba igen, fast så är det inte. Kanske kommer det imorgon när jag vaknar och inser att jag har en hiskeliga massa dagar på mig att göra saker på utan stress och sånt. Kvällen gick iallafall bra och fick en något förvånande avslutning. Efter tolvslaget tog jag och Frida med mig övriga medarbetare till baksidan på restaurangen och brände iväg champangnekorkarna all världen väg, när Frida till slut duschat färdigt mig dyker helt plötsligt Totto, Annika, Jossan, Alle och fixarna Simon & Niklas upp från ingenstans med musik och ännu mer champangne och glädje. Så därute stod vi ett bra tag och drack, pratade och njöt av friheten. Det var verkligen fint gjort, både jag och Frida blev väldigt rörda av det, tack ska ni ha vänner, det är sånt här jag kommer minnas på min dödsbädd, stort tack. Sen avslutade vi arbetet, låste och gick hem, inga konstigheter alls. Finns iallafall en viss lättnad i mig, en glädje jag längesen kände inom mig. Jag är verkligen lycklig.

Det ser även ut som att det kan bli en resa till västkusten till helgen och det vore verkligen, verkligen trevligt det med. Kunde inte börjat bättre känns det faktiskt. Imorgon ska jag nog dra ihop lite mer firande, får se vad det blir. Chaplin kansek, vi hörs imorgon vänner, nu ska jag duscha av mig den här stanken för sista gången och lägga arbetskläderna i en påse långt, långt in i mitt lilla förvaringsrum.

Godnatt

/En lycklig man

Dagen med stort D

Kalendern visar idag den 31 juli. Ni som följt den här bloggen vet att idag är min sista dag på jobbet. Jag suger in orden, en mängd känslor dyker upp inom mig, frihet, lättnad, lite saknad, allt på samma gång. Den här dagen som på något sätt varit målet för mina tankar under det senaste halvåret och helt plötsligt står jag här, inte speciellt förberedd på vad som ska hända faktiskt. Tiden har på senaste tiden gått fort, lite väl fort ibland och helt plötsligt står jag här och bankar på dörren till livet, som på riktigt snart ska börja. Visst kommer det kännas lite olustigt att aldrig mer dra på sig den beiga skjortan, de svarta byxorna och namnskylten med texten "Mattias, arbetsledare". Aldrig mer igen ska jag gå samma väg upp till jobbet, genom bostadområdet, skogen, industriområdet, cykelvägen, under E4:an, uppför backen där alla skyltar tornar upp sig. Sista gången jag stpr ute i sorummet och dämpar ångesten med cigaretterna. Allting som görs blir en sista gång och jag kan inte beskriva det med ord hur det ska bli. Ett som är säkert är att vid 00.01 eller därikring kommer champagnekorkarna flyga i luften iallafall. Frida är lite mer orolig för rastlösheten som kommer slå in så småningom, jag välkomnar den med öppna famnen. Känns som livet har gått i 150 det senaste åren, aldrig stannat upp för att reflektera över livet, bara gasa. Jobba varannan helg, bli dyngfull den andra helgen och sen jobbat en massa därimellan. Nu är det snart över, snart, snart, snart. Jag är glad, idag är jag uppriktigt glad. Äntligen ska jag få slippa ångesten, självmordstankarna, flyktkänslorna och uppgivenheten. Aldrig mer servera mat till alla idioter i foppa-tofflor och smaklös klädsel, äntligen får jag peka finger åt er, vedervärdiga människor. Slippa ta emot en massa klagomål och jada jada jada. Faaaaaaaaaan vad skönt, haha, jag kommer skratta idag, idag kommer inget att hindra mig.

Om vi släpper det här lite ett tag så får jag och Frida tillgång till lägenheten den 24 augusti var det sagt och det är ok, ingen större förskjutning, en vecka hit eller dit liksom. Får bo hemma i Rydaholm ett tag och det får ju funka liksom.

Nu ska jag iväg och fika med Stina en sväng så hon får ta del av mina glädjeyttringar, ha en bra dag, för det ska banne mig jag ha.

En sista uppgörelse

Dags att försöka göra en sista omställning till vad som kan kallas "normalt liv" igen. Svårt är rätta ordet och lusten att vandra de där kilometrarna upp till jobbet är oerhört låga. Kan ändå hålla fanan högt och tänka att det bara är två gånger kvar. Helt otroligt egentligen, har svårt att begripa att det snart är över, ord saknas för att förklara det som pågår i mitt huvud. Men dagarna ska klaras ut, det kommer gå ohyggligt långsamt känner jag på mig. På onsdag kommer antagligen lättnaden men samtidigt tomheten, den trygga punkt som ändå funnits i tillvaron under en lång period är helt plötsligt borta. Tror ändå att lättnaden kommer vara större av att det äntligen är över, att livet kan få son verkliga start, få påbörja det jag verkligen vill. Så, snart är jag lycklig

Hemma igen!

Puuh, äntligen hemma igen. Eller har varit hemma men på grund av trötthet och hunger har jag gjort annat fram tills nu ungefär. Sista Emmabodafestivalen gick av stapeln och självklart var jag där för att en sista gång (eller vad det nu blir) traska runt på ängarna och skogarna ute i Rasslebygd. Finns självklart många historier att berätta om band som inte sågs, alkohol som dracks, folk som gjorde saker och annat. Missbruksmätaren har självklart slagit i taket med 50 öl i kroppen och ett hundratal cigg som ligger i halsen och rosslar runt. Men som vanligt så går tanken "är man på festival så är man" och kör vidare. Tält är det värsta jag vet och i år bodde vi inte ståndsmässigt i Egyptientälet utan i ett vanligt jävla igloo-tält där man får ångest av att vistas i över tio sekunder med klaustrofobi och värmeslag om vartannat. Sömnen har varut under all kritik under helgen, en del självförvållat iochförsig. Lite kort vad som hände:

Torsdag: Tillsammans med Dennis och Frida tåg vi tåget vid 5-snåret till Emmaboda. Väl framme var lusten att konka all packning och Dennis cementblock lika med noll så taxi beställdes för att göra entrén på rätt sätt. Helt underbart att få skjuts ända fram till entrén. Inne på området tog det väl fem minuter innan första ölen var updrucken och sen slank de ner i rask takt för att peaka lagom tills Of Montreal-konserten där mitt uppträdande inte är något jag är stolt över men välta indiepoppare är ju rätt roligt likaså ölduschen. Efteråt är minnena rätt vaga av vad som hände faktiskt och kvällen slutar i tältet, om jag inte minns helt fel.

Fredag: Vaknar av att det regnar men lagom till utsatt frukostöl-tid så blir det uppehåll. Drickandet fortsätter och framåt fem-tiden är fyllan av det slag att både jag och Dennis tar oss varsinn tupplur för att vakna upp någon timme senare, utvilade och laddade för mer. Så småningom när klockan börjar bli mycket drar jag iväg för att se på Spiritualized och väl där springer jag in i en gammal bekant som jag sen tillbringar resterande kväll med på diverse ställen som campet (som för en stund såg ut som kärlekscampet med minst fyra par), Black Angels-spelningen, chillen och ett tält. Framåt 2-tiden är det dags för sömn och jag ramlar som vanligt in i tältet med så stor kraft att både Frida och Klara vaknar samtidigt som jag besvär vårat jävla tält för femtionde gången typ.

Lördag: Börjar återigen med frukostölen men av tidigare erfarenheter så skippar jag råsupandet utan tar det lugnt till skillnad från Dennis som går på rödtjutet. Tar en promenad in till Emmaboda city med Frida för en sämre pizza på Victoria, en tradition men inte så välsmakande kanske. Möter upp Skåne-Hanna på stationen för att promenera tillbaka till området där Dennis nu blivit så full redan klockan tre att han däckar och sover fyra timmar medans vi andra fortsätter beer-shootandet och det vanliga festivallivet. Framåt sju-tiden återuppstår Dennis och spiller jordnötssås och nudlar över mig och mina tillhörigheter vilket bara kan skrattas bort ungefär. Får ett samtal och möter upp gårdagens bekantskap för att bevittna Shout Out Louds. Trots ett sämre ljud blir väl spelning rätt okej, inte lika bra som på Hultsfred dock. Dennis är på gång och dansar kycklingdansen. Vänder tillbaka till campet där nu feststämningen börjar nå sin kulmen under festivalen och för en kort stund förvandlas campet till ett litet dansgolv för kycklingdansen, måste sett roligt ut med 15 pers som samtidigt dansar kycklingdansen, ett jävla kycklande helt enkelt. Drar så småningom vidare och ser något skumt tyskt electroband i flygpersonalds-kostymer, tyska kitsch-band är helt enkelt ingenting för mig. Tittar vidare på Dinosaur Jr. som oväntat bjuder på en rejäl dos gitarrmangel men acceptabelt var det. Vilar lite för att framåt halv tvåtiden gå tillbaka till lägret för att lyssna på Dennis fyllesnack. Till slut tröttnade han och gick till sängs vilket jag även gjorde, fast i något annat tält.

Söndag: Vaknar efter bristfällig röst av att någon utanför springer runt och skriker "var fan är Sune" och rösten säger mig att nu är levande faran Dennis på intåg igen, bättre sätt finns det att vakna på, men ändå. Har lite morgonmys innan det blir dags för att säga farväl och packa ihop alla grejer. Röker några sista cigaretter och tar ett tyst farväl av Emmaboda. Packar in fem pers med packning i en liten Nissan Micra för resa hemåt, antagligen den värsta bilresan i mitt liv, trångt och jävligt var det. Tur att Dennis var med så det blev en hel del skratt och tjoande på vägen hem ändå för att uthärda lidandet. Hemma i Värnamo slås jag i ansiktet av tröttheten och tar en tupplur vid 17 för att vakna upp 21.30. Tvingar till mig skjuts upp till närmaste matställe för intagande av en rejäl portion fett för att återställa min baksmälla som jag förtjänade efter tre dagars hedonistiskt levande.

Ungefär så har det gått till, utelämnar väl vissa detaljer men så är det ibland. Nu ska jag nog jävlas med halsen och dra en cigg till, tack för helgen som varit, det var underbart, men vete fan ifall jag någonsin vill åka på festival igen...

Festivaldags

Sitter här i lyan framför laptopen endast iklädd ett par sämre boxershorts och författar dessa rader. Sista morgonpasset avverkat och det har gått rätt bra, ett tag såg det ut att gå åt helvete men med lite tur och skicklighet redde det ut sig och nu sitter jag här förväntansfull inför som komma skall. Om en och en halvtimme går tåget från Värnamo Station mot Emmaboda. Väl framme blir det väl en kort installationsrit innan drickandet börjar på allvar. Ett litet provisoriskt schema har jag byggt upp, vet knappt ens vilka dagar band spelar men tror det är såhär

Torsdag:
Of Montreal

Fredag:
Those Dancing Days
Timo
Spiritualized (eller hur fan det nu stavas)

Lördag:
My Darling YOU!
Shout Out Louds
Dinosaur Jr.

Hälften lär missas, typ Timo och sånt. Men regnkläderna är packade och stövlarna med så det här kommer bli snuskigt bra. Har höga förväntningar och det enda som saknas är min ur-vapenbroder Dragan som alltid varit med på Emmaboda förr och lille Simon som valde Svensson-liv istället för festival. Dennis och Frida blir mina reskamrater idag och härmed sätter jag punkt och låter bloggen vila i några dagar, kroppen ska iallafall inte på någon vila. Adjö

Svårt att fokusera

Jahapp, ännu en dag avverkat, ännu en dag närmare målet. Tre stickor kvar på kammen. Som tur var har jag annat som distraherar mig. Emmaboda typ. TÄnker på det hela tiden istället för att fundera över jobbet och det är betydligt behagligare må jag säga. Även ifall det kommer regna än del antar jag så tänker jag ha förbannat roligt. Blir en Hultsfred -06-festival känner jag vilket innebär öl till frukost och konstant drickande festivalen igenom, om ölen räcker förstås. Blir tågresa ner imorgon som det ser ut i dagsläget och det är okej, all alkohol är på plats och tält så det enda som ska med är övrig packning, kläder, sovsäck och sådana viktiga ting för överlevnad. Så nu ska jag lägga mig i sängen och imorgon vid den här tiden står jag framför Ängen och tittar på Of Montreal, 8 timmar på jobbet känns som en piss i havet just nu, fuck it...

Peppar, peppar

En dag till har passerat. Natten var en pärs, sömnen fick stå tillbaka. Istället virrade jag runt i vanföreställningar och dramatiska illusioner, vilket var både spännande och skrämmande. Fick väl någon timmes lugn sömn och sen upp på jobbet. Diskutera Bosnien och väder med min bosniska promenadkompanjon klockan 05.45 på morgonen. På jobbet intog jag ett av mina nya alter-egon, Rifet. Låtsades vara denna Rifeten stor del av dagen och klockan gick jävligt fort och allt gick bra. Klara fick köra hem mig i regnovädret och lite smidande av Emmaboda-planer innan hon fick alkoholen för att frakta ned till E-boda.

Stora delar av min tankeverksamhet läggs just på Emmaboda just nu. Varenda större tidning har idag skrivit att Emmaboda läggs ner efter i år och det är med viss sorg i hjärtat jag mottar denna information. Men allting gott har ett slut är det väl sagt. Så nu laddar jag hårt och peppar för några dagars verklighetsflykt och dekadens i det förmådade regnet som kommer förgylla festivalen. Glöm inte att packa ned regnkläderna påminner jag mig om var och varannan timme. Roligt blir det nog ändå, får väl vara så full att jag inte bryr mig om regnet. Satsar på nytt rekord genom att klämma två flak öl på 36 timmar, kommer gå åt helvete på det ena eller det andra sättet.

Även fysiken min Brutus

Jaha, inte har jag blivit speciellt lyckligare av den här dagen. Förutom att det står en ansenlig mängd alkohol i hallen så dras jag mest med ångest. Förstår inte varför den är så jävla hård mot mig nu. De sista dagarna kunde jag väl ändå få undgå den smärta som följt mig det senaste halvåret-året. Nej nej, istället är den värre och har spridit sig till att från vara enbart psykiska besvär till att uppstå i ren fysisk smärta i form av kraftig magvärk och skit. Tror jag är påväg att duka under av smärta, klarar inte av att sitta upprätt längre. Bäst att dra sig till sängs, ska ju upp om fem timmar igen, fy fan. Tur att både Entourage och Vita Huset var mer än lovligt bra idag, min lilla tv-måndag...

Morgonbloggen

Klockan är fortfarande alldeles för tidigt för mig. Jag trotsar alla regler och en hjärna som skriker nej hela tiden. När väl väckarklockan ringde var det som om två superhjältar möttes för duell. Holmgången blev tät och intensiv men fick ett abrupt slut när jag helt oväntat motsatte mig alla tyngdlagar i världen och steg upp. Tricket var ett gammalt tjuvaknep, belöning. Ge mig en cigg så går jag upp och så blev det. Så nu är jag i full färd med att göra lite allt möjligt. Chatta med Ida och förhoppningsvis ska jag ut i det konstanta regnandet en sväng för frukost, jag är fanimej hunrig nu.

Oväder

Nu sitter jag här och blickar ut över regnet som tydligen lamslått delar av Skåne under kvällens gång. Regn är fint tycker jag men bara när jag kan sitta på en inglasad balkong och titta på det samt höra hur det smattrar på rutan. Får mig att känna mig trygg helt enkelt.

Checklistan i tidigare inlägg innehåller numera ett kryss iallafall. Har gått ovanligt smärtfritt må jag säga. Någon förbannad gäst, någon som tappat en sko och sen träffade jag ett gammalt fylleragg också. En rätt spännande dag må jag säga. För att koppla till regnet så har minst varannan gäst under de senaste timmarna klagat på regnet. Som om jag bryr mig?

Saker verkar även lösa sig inför Emmaboda och det känns bra, det enda som väntar är väl vädret, förbereder mig för det värsta. Men roligt ska det bli ändå.

Ska bara dra en cigg till, imorgon väntar nya stordåd som ska uträttas. Uppgång 8.00, fy faaaaan.

Checklista

Jaha, då har jag hunnit med att färdigställa en liten checklista över viktiga dagar som kommer den närmsta veckan, plus ngåra dagar till.

Idag är sista helgjobbs-dagen.

På Torsdag är det sista öppningen

Nästa tisdag är det grandios avslutning.

Känner mig rätt lugn inför jobbet ikväll, kommer nog bli en del att göra men det innebär i sin tur att tiden går fort. Kommer bli en hektiskt tid framöver känner jag. Imorgon ska jag äta frukost med Frida, köpa alkohol och hälsa på Norrlandssläktningar ute i Rydaholm. Tisdag, onsdag och torsdag öppningsjobb för att sedan raskt slänga mig på tåget ner till Emmaboda för att dricka en helg ut i det förmodade regnovädret som säkerligen kommer drabba oss alla. Lika bra att ställa in sig på regn så slipper jag den största besvikelsen.

Många saker som måste ordnas med inför det som komma skall. Gillar inte att göra saker, bättre är det att ligga på sofflocket.

Annars har inte hänt så mycket, städat litegrann i krigszonen och fått lite cigg av min chef, så allt är frid och fröjd. Snart kommer Simon och kör mig till jobbet. Min egna privata svarttaxichaufför. Gott så.

Yttre och inre

Lördagnatt nu. Två stycken så kallade arbetsdagar avklarade, en kvar, möjligen den värsta, vi får se. Det har gått rätt okej, jag har överlevt, det är en kamp. Varje timme längtar jag bort, minst. Sex är siffran som cirkulerar i mina tankar, lika många dagar det är kvar att arbeta. Vi har iallafall roat oss åt två kändisar på två dagar, sånt som piggar upp vardagen. Igår var Persbrandt på besök i sin röda Porsche 911 i driven, en rolig historia bakom det, läs Fridas blogg som ni får leta upp själva och idag var Christer Lindarw på besök. En mansman och en fjolla, bra mix där.

Inser att min lägenhet i nuvarande skick ser väldigt ungkarlsaktig ut. I köket är i princip alla tallrikar smutsiga, i soffan ligger halva klädkammaren utspridd över soffan, i mitt lilla förvaringsrum har det blivit översvämning på kartonger och all annan möjlig skit, i hallen ligger oupppackade resväskor sen flera veckor kvar och på balkongen är det tre fulla glas med fimpar plus ett tiotal tomma ciggpaket. Var är den polska städhjälpen när jag behöver den, aaaaah. Min lägenhet speglar väl av hur mitt inre mår för tillfället för att få en lite djupare tolkning i det hela.

Sitter och funderar lite på vad resten av vännerna som inte jobbar gör i helgen, ifall de har roligt utan mig, kanske saknar de mig? Inte är de på Harrys iallafall.

Nu är klockan mycket och imorgon ska jag inte sova till 12.30 som jag gjort de senaste dagarna, min självdisciplin har gått och gömt sig under all skit här i lägenheten. Ska städa fram den imorgon.

Lite värk och sånt

Kroppen smärtar en aning, ryggen värker och benen har fått gå några steg för mycket ikväll. Men jag är glad ändå, lika bra att hålla humöret uppe. Gå runt och deppa leder som sagt var ingenstans har jag fått lära mig det senaste året. Antar att de sista dagarna på jobbet kommer bli lite lustiga. För nu jobbar jag med vissa människor för sista gången, personer som jag ändå gillar. Alltid har det varit jag som blivit kvar medans andra sagt tack och hej: Det känns helt enkelt ovant att vara i den sitsen, men jag tar det på rätt sätt tror jag genom att skratta de stackarna som är kvar, rakt upp i ansiktet. Idag har jag även gått runt och kallat valda delar ur min personal för "begåvningsreserven", ett ord jag gillar väldigt mycket just idag, helt enkelt dagens ord.

Igårnatt när jag skulle sova kollade jag på gamle Conan för att fördriva tiden. Så dök någon utav de kvinnliga huvudrollsinnehavarna från Harry Potter-filmerna upp och jävlar vad vacker hon var, plus den brittiska accenten. Där blev det ingen sömn utan jag fick fan tokrunka i över timme för att få ro i sinnet. Kanske skulle titta på någon Harry Potter-film någong dag. Läste även idag att hon läser på flickskola i Oxford. Flickskola är så underbart brittiskt, jag älskar Britannien, dit vill jag flytta och gifta mig med den här kvinnan.

En sista helg

Då slog klockan till igen. Efter att försökt mig på ett nytt världsrekord i snoozning så fick jag med hjälp av örfilar mot mitt huvud äntligen liv i min arma kropp och upp reste sig ett vrak. Vraket har numera börjat få form som en människa igen, till vilken nytta undrar jag. Idag är det fredag, den sista fredagen på länge som jag tvingas må såhär dåligt. Sista gången ska jag stå ute i soprummet 14.50 och måtta upp till bjälkarna i taket för att räkna ut längden på det rep som ska ta mitt liv. Nu har jag gjort det så många gånger att jag tappat räkningen, egentligen rör det mig inte i ryggen. Men bara principen får mig at må illa. Jag biter ihop, så som jag alltid gjort. Jag kommer nog överleva, men det gör ont, ooh så ont som Lena PH skulle sagt det.

Ni får ta det

Hade ett långt samtal med Frida och nu är allting back on track igen. Skönt det. Vi bestämde oss även att åka till Emmaboda på vinst och förlust. Blir kanske den sista festivalen på länge och gudarna vet om inte Emmaboda är det bästa stället att avsluta det hela på. Så under kvällens gång har biljett bokats och det känns bra i hjärtat.

Den här bloggen är mer en dagbok men just för tillfället är orken att skriva ned åsikter och tankar om andra saker än mig bristfälllig. Ni får ta det som det kommer, tids nog blir det bra eller ett tryck på delete-knappen. Endast framtiden vet hur det blir.

Är rätt jävla hungrig men eftersom övrig vänskapskrets jobbar 7-16 allesammans antar jag att ingen är på lite nattakäk på något av våra tre matställen uppe på Hamburgerkullen. Så jag får mata hungern med cigg istället, tjock blir man då fan inte.

Många saker som ska ordnas

Just nu känns det mycket förvirrat. Idag är jag återigen ledig, vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Har sovit för mycket men var helt slutkörd igår så jag kände att jag behövde det för mitt välmående. Mycket funderingar över framtiden och sånt. Nästa vecka är det Emmaboda, jag vill pka, ska bara se om det går att sy ihop till en helhetslösning, jag vill, jag vill, jag vill dit. En sommar utan festival är ju ingen riktig sommar. Har varit på festival minst en gång per sommar nu de senaste fem åren och jag vill ha ett det så denna sommaren igen. Förra årets Emmaboda var en skitrolig festival, trevligt sällskap och allt var underbart förutom regnet under lördagen som la lite sordin på feststämningen.

Så, Stockholm då, om lite drygt en månad är det dags för flytten. Lämnar min nuvarande lägenhet någongång under mitten av månaden, antagligen den 15:e, sen får vi se hur det går. Verkar iallafall som vi gör framsteg med att få den unge Hjälmefjord att inse att Stockholm också borde bli hans framtida levnadsplats till hösten, vi jobbar hårt för detta, fan vad bra det hade varit.

Har åtta dagars kneg kvar att beta av innan jag kan andas ut ordentligt. Helgen som kommer är sista gången det blir helgarbete för min del och det känns helt fantastiskt. Resten av vännerna ska väl festa som vanligt, men känner att någon nykter helg kan min kropp behöva den här sommaren. Hade en förra året och ska väl ha en denna också så det får bli nu.

Jaha, vad ska jag göra nu då? Ciggen är snart slut så iväg måste jag vilket som...

En rätt så ordinär tisdag

Jaha, då kan ytterliggare en ledig dag strykas från kalendern och det är återigen dags att drapera mig själv i sorgeklädsel. Morgondagen har jag tidig uppgång med morgonarbete på schemat inställt och jag är inte alls sugen. Förhoppningsvis är det chefsfritt vilket jag behöver. Orkar inte ha någon som går och fäller kommentarer efter mig hela tiden. Nåja, nu ska jag sluta med koketterenadet kring mitt jobb, fuck it.

Dragan kom in till staden under eftermiddagen och vi tog plats på Stigs uteservering i blåsten och solskenet för att avnjuta några koppar kaffe och lite lunch, typ. Våra samtal är rätt roliga, vi har många tystnader på fem sekunder mellan våra repliker och det känns väldigt gammalt och gemytligt. Efter några timmar gick kosan ut mot Näsudden där vi samlades för lite samtal, kaffe, gifflar, kakor, saft, folköl och cigaretter utspridda på diverse filtar och tygstycken. Trevligt värre var det trots att det blåste hela havet stormar så värmde solen lite iallafall och det förutspådda åskovädret lös med sin frånvaro.

Blir nog en tur ner till Halmstad om allt går som planerat med Drago, Sebbe och Kempe för att hälsa på Klitoris med familj i deras "stuga" i Haverdal. Antaligen kommer det skita sig ändå med jobbet så det går åt h-vete men annars blir det nog folkisar hos Alle antar jag

Noterar även att mitt cigarettmissbruk har något utav eskalerat de senaste veckorna. En stor del har det i att kvinnorna kommit hem vilket innebär att det blir fika utomhus vilket automatiskt leder till en cigg i kvarten. Plus att det fungerar som medel mot att hålla den värsta jobbångesten i styr.

Emmaboda? Jag vet inte, jag vill åka men vet inte om alla detaljer går att sy ihop till en enhetlig paketlösning som täcker upp den helgen. Min ekonomi säger egentligen ifrån men jag får se, det vore väldigt roligt ifall det blev av, men men.

Säng och depression står inskrivet nu, adjö

Försummad

Ledig dag står det på kalendern och det var väl rätt passande efter gårdagens absoluta urladdning. Sov för länge, suttit för länge vid datorn, rökt för många cigaretter, ätit alldeles för lite. Allt är som vanligt, jag försummar mig själv och mitt liv, utan några större samvetskval. Sitter mest bara och njuter av att det inte har börjat åska än som det skulle enligt någon väderprognos. Vad ska jag göra under resterande dag då? Ingen aning, kanske hooka upp med Dragan, umgås med kvinnorna och Simon eller så sitter jag kvar på balkongen och utför ingenting av värde.

En trasig man

Idag har jag fått ett bevis på att jag lever och varför mitt jobb inte längre är hållbart. Började på bästa tänkbara sätt med någonstans mellan en halvtimma och en timmes sömn under natten. Väl framme på jobbet gick det mesta åt helvete. Jag bråkade med min chef som hela tiden kom med små jobbiga kommentarer som till slut fick mig att bara vilja dö. Det blev elva timmars arbete i sträck utan rast. Han slänga i mig lite mat någonstans mellan alla vredesutbrott samt panikröka några få två-tre cigg. Turen vände så fort jag stämplade ut och innan jag ens visste vad som hänt satt jag på en filt i Åbroparken med folkölen i ena handen och en cigarett ständigt rykandes i den andra. Trevligt sällskap hade jag också och rätt fort var allting glömt. Nu är min kropp på upphällningen så det blir ett avsnitt Entourage och ifall jag orkar även Vita Huset. En bättre kväll helt enkelt...

Floden

Söndagkväll igen. Ännu en helg har jag lyckats supa bort och som jag aldrig kommer få åter. Söndagen har väl i mer eller mindre gått åt till att drapera mig i söndagsångest och slicka såren efter nattens vådliga bravader. Började dagen med att ta en biltur ut till Rydaholm med den gode Simon som chaufför och med Smiths dånande ur högtalarna. Ute i Rydaholm har storebror Samuel anlänt efter sin lilla Sverigeturné. Vid middagsbordet satte vi övriga politikern på prov och han klarade sig märkvärdigt bra. Jävla borgarsvin, haha. Efter det skulle övriga i familjen deltaga på något möte inne i Värnamo vilket ledde tillatt jag fick ta hand om familjens sjunde medlem, den lilla hunden Chanel. Frida med pojkvän hälsade på lite och klappade hunden innan den sprang runt här i lägenheten och luktade på damm i en halvtimma innan den fann ro och vi bägge kunde inta viloläge. Simon dök senare upp och gjorde oss sällskap. När väl hunden åkt hem kom kvinnosällskapet och tillsammans dränkte vi oss i floder av söndagsångest. Prat om framtiden och några avsnitt Seinfeld så rundade vi av kvällen me ett besök uppe på Hamburgarkullen, inte McD iallafall.

Det får helt enkelt bli morgondagens projekt. Min sista fulla arbetsvecka inklusive helg med arbete står på schemat och jag skulle gärna slippat. Men maten måste ställas på bordet så det är bara att bita ihop. Är ju ledig på tisdag igen så det går nog bra. Har en sömnlös natt framför mig iallafall och det känns jävligt trevligt, var längesen sist det inträffade, någon månad eller så. Godnatt

Friends of mine

Inatt hoppade vi från Viadukten

Det var roligt

Vi överlevde

Hurra!

Cirkeln ska slutas

Redan lördageftermiddag, tiden bara rinner iväg när jag är ledig. Hemskt att ägna sin lediga tid åt att bli full, vara full, sova en jävla massa, ha huvudvärk och sen bli full igen. Som och löpa en cirkel kan väl sägas. Om någon timma ska cirkeln slutas igen och ett nytt varv ska påbörjas. Hittills idag har jag bara sovit länge, ätit en fet jävla kebabpizza, fått ångest för det, druckit latte och knapprat på datorn. Sitter och tittar på bälten jag vill ha.

Inatt efter att jag författat mitt senaste blogginlägg och lagt mig i sängen ringde Dragan som var påväg hem ifrån en utekväll i Stockholm. Sammanlgt pratade vi i över en timma tror jag varav den samtalstiden till 20% gick ut på relevanta saker och återstående 80% mest var en enda stor lekstuga för diverse ordstäv och meningsuppbyggnader. Iblan är fyllesamtal helt enkelt oslagbara.

När jag har tråkigt på dagarna går jag ibland in på stureplan.se för att frottera mig i det senaste som händer där uppe vid spritkorsningen. Senaste veckan verkar hela ligan förflyttat sig till Båstad och till min stora förfasan ser jag två sorgliga figurer från Värnamo dyka upp på diverse vimmelbilder med vulgärt stora skumpaflaskor och fula frisyrer. Roligt är ett en utav de stötte på Frida under föregående år men fick nobben om och om igen av min blivande sambo utan att riktigt fatta det. Jag är så stolt över min bejbi att hon gav den sliskige fan på tasken.

Nehe, snart var det dags att sätta sig på fylletåget igen. Imorgon ska jag hem till Rydaholm och äta söndagsmiddag. Tänkte även passa på att gosa med hunden i ett avancerat bakfyllt tillstånd. Önska mig lycka till, puss hej

Duracell

Ja, nu är klockan närmare tre en fredagnatt. Och här sitter jag vid datorn och frotterar mig i det senaste som hänt i världen, vilket inte är så mycket. Lite dragen är jag allt, det kan jag erkänna. Men deltagarna på festen ägnade sig mest åt att vila vilket jag inte uppskattade så jag ägnade en hel del tid med att sysslesätta mig med att väcka övriga festdeltagare på diverse olika sätt. Typ spela hög musik och hoppa på folk. Helt enkelt flippade jag lite medans övrigt folk var trötta efter en hård arbetsvecka, men inte fick de någo ro utan istället körde duracellkaninen Mattias sitt eget race, jävligt roligt. Imorgon smäller det förhoppningsvis högre, då ska jag spy i en buske. Nu ska jag sova, godnatt

Min egen myt

Fredag igen! För alla arbetare är det fest idag. Det är då vi kommer hem från fabriken, åker till bolaget, köper enorma mängder alkohol som vi sedan dricker upp för att komma hem till hemmet aspackad, spöa upp frugan och skrika på barnen som sover. Tur nog så jobbar jag inte på fabrik så jag har ingen klyscha att leva upp till. Istället så har jag bara myten om Mattias Sunesson att uppfylla. Är inget vidare svårt. Snart har vi stormöte på bolaget för att styra upp kvällens begvineheter. På schemat står: "Bli aprak"

Hooked

Ah shit! Jag har verkligen blivit hooked på balkongsurfningen. Från och med nu behöver jag aldrig mera sitta inne vid datorn och häcka dagarna in och ut. Synd bara att herren valde att lägga oktober under juli månad. Smällar vi får ta, tackar som ödmjukast för den milda vintern och vackra våren. Sommaren hatar ja ändå så för mig gör det inget. Bara det slutade regna så vore allt frid och fröjd.

Har besegrat tre dagars arbete nu och kan med gott samvete andas och och återigen avnjuta en ledig helg. Enligt nyhetsrapporteringar och rykten på stan har det lokala nöjescentrumet Harrys återigen blivit av med sitt utskänkningstillstånd. Delade känslor kring det må jag säga. Hur mycket det än suger att vara där så är det bättre än att sitta hemma. Var ska jag nu göra bort mig på fyllan? Ryktas om husfest på lördag så imorgon får vi väl hänga oss åt att knapra piller eller liknande för att sysselsätta oss.

Gräsklippare och regn

Balkongen är inte lika rofylld längre, Utanför kör vaktmästaren runt på sin enorma gräsklippare och för oväsen plus att regnet dimper ned från himlen i rask takt. Snart är det dags att dra ut kablarna och slå igen datormaskinen för att arbeta sista kvällen för veckan. Värst vad tiden går fort ibland känns det som. Undrar lite över vad som ska hända i helgen. Simon? Vad fan ska vi göra? Antar att det blir drickande både fredag och lördag. Av någon anledning har varje helg sett ut på liknande sett ända sedan Simon kom hem från Barbados. Jaja, nog om det, nu ska jag stämpla in. Ha en fortsatt trevlig dag, jag ska göra mitt bästa...

Liveblogg

Idag skriver jag dessa inlägg ifrån den mobila sektionen som sänder live ifrån min egen balkong. Har varit ute på staden och antagligen köpt världens dyraste nätverkssladd på ockrarbutiken Expert. 10 meter glädje fick jag och kan utan bekymmer i fortsättningen sitta uppkopplade på balkongen. Detta är något jag borde gjort tidigare men bättre sent en aldrig om jag får dra en klyscha. Publicerar även en bild på saker man kan göra samtidigt som jag surfar, typ röka och så, helt jävla fantastiskt.

Falla i trappan

Natt igen, älskade natten. Mörkret är min vän. Saker tynger ned mig, får min hjärna att omfördela resurserna till fel delar. På en timma föll jag flera steg på Maslows behovstrappa (eller pyramid). Jobb heter det visst i klarspråk. Delar av mig försvinner som ett paket på Posten. Så fort det är jobb i görningen blir jag helt kokobananas. Tankarna och resonemangen försvinner, all reflektion och eftertänksamhet tar bästa väg ut genom analöppningen. Kvar finns bara likgiltigheten. Den som jag lärt mig leva med under de senaste åren, att inget spelar någon roll. Jag gör allt för att kringgå detta men det är omöjligt. Jag har blivit fångad i en återvändsgränd med två maid mans i träningsoveraller och varsinn bättre revolver i handen som täcker den enda vägen ut.

Datorinköpet har iallafall gjort lite lättnad på depressionen. Nu har jag något att utforska, något nytt och spännande. Som om jag skulle fått ett barn eller liknande. Saker måste ordnas för att jag skall bli tillfreds. Inte för att jag oroar mig över det utan mer att det är skönt att ha något att göra som inte kräver alldeles för mycket ansträngning. Jag gillar den, redan förälskad. Min vän i förhoppningsvis ett par år framöver.

Nu jävlar

Japp, nu har nya datorn anlänt och från just denna sitter jag nu och författar detta inlägg. Klockan börjar närma sig dags att dra sig mot jobbet men en liten runda var jag tvungen att provköra maskinen på. Försöka förstå mig på en sådan här fin maskin. Budfirmor är ibland jävligt bra, särdeles mycket bättre än posten om jag får säga det själv. Mer hinner jag nog inte säga utan får be om att återkomma senare under natten för vidare kommentarer kring livet och dessa fina, vita maskiner. Puss

IQ-testet

Kände även mig manad att trigga hjärnan med lite utmaning om att försöka spöa upp Schulman i IQ-testet. Jag utklassade lillebror Schulman medans storebrodern lyckades snäppet bättre än mig själv. Ändå är jag nöjd med att mitt resultat är bättre än 90% än befolkningen. Ni ser reslutat här ovan. Prova själva, http://www.illvet.se/

Annars regnar det och fortfarande ingen dator i blickfånget. Lyssnar på Interpols senaste alter, efter en och en halv låt känns det inte speciellt upphetsande. Låter som vanligt och det var väl roligt 2002.

En bit från kammen

En sådan kan jag dra av. För tillfället är det tolv "strån" kvar på min kam som om tre veckor kommer vara naken. Insåg rätt fort att när jag kom till jobbet var allt som vanligt igen. Enda skillnaden var väl att mina ben hade försatts i viloläge och just det uppvaknande smärtade lite extra idag. Nåja, jag klagar inte iallafall, kunde varit betydligt värre. Beskedet om antagningen gjorde faktiskt livet betydligt enklare faktiskt. Kanske den väl tilltagna nikotineringen gjorde sitt också, vad vet jag?

Går i väntans tider på att datorn min ska anlända. Gillar alla transportsföretag som har gett mig den servicen att jag i detalj kan följa paketets väg och se var det för tillfället befinner sig. Just nu ligger paketet i Helsingborg och en budbil upp hit och sedan är jag en glad man. Ida sa via MSN igår "Shopping cures depression". En fin klyscha som mycket väl passar in på mig.

Funderar över vad som ska hända inom den snaraste framtiden. Typ vad som händer i helgen? Blev det något med Båstad? Blir det något Emmaboda? Dumt nog så jobbar jag på kvällarna när mina vänner är lediga så det blir ingen bra kommunikation här. Har tyvärr tagit mig en titt på bankkontot och det var inga glada miner där inte. Just nu har jag inte råd med allt för mycket. Hoppas att allt får klarhet inom en snar stund.

Fuck!? Yeah!!!!

Nu var tiden slagen, jag har försökt dra ut det och in i det sista har jag förvägrat att förlika mig med tanken på att det är över. Nu har jag gjort en vapenvila med mitt sinne och nu blir det bara framåt, full gas. Sov någon timma för mycket idag, det tyckte jag att jag förtjänade.

Förresten kom antagningsbeskeden idag. Något som gjorde mig glad iallafall, jag kom nämligen in. Yeah!!!!!

Nattugglan

Klockan slår alldeles strax 04.30 på min dator i skrivande stund. Vad i hela fridens namn gör jag uppe så sent kan ni undra. Kanske för att under nattimmarna är bland de få timmar jag känner ro. Ute på balkongen kan jag titta ut över en död stad, det enda tecknet på liv är tidningsutdelaren som cyklar nere på gatan. I övrigt är det tyst och jag får frid i mitt sinne. Eller frid är att ta i. I själva verket stormar kriget inom mig. Men just nu kan jag ändå känna ett visst lugn, mer än vad jag kunde för några timmar sedan. Nu ska jag ta en sista cigg därute och sedan krypa till sängs för att göra slut på friheten. När klockan ringer imorgon är det dags att återigen dra på sig arbetskläderna, känna pressen, ångesten och allt det där. Leva det liv jag gjort det senaste året. Slutet är nära, det är jag mycket väl medveten om. Likt förbannat känns det värre än någonsin och då hjälper inte vetskapen om att det snart är överstökat. För den ögonblickliga smärta är så mycket större än tanken på frihet. Jag reder nog ut, ska sova några timmar först bara.

Inget besked kom om högskoleintagningen idag. Har inte gjort saken lättare men det kommer när det kommer. Jag hoppas på det bästa, godnatt

Data ï gapet

Nu har jag äntligen fått tummen ur arslet och beställt ytterliggare en dator till familjen som förhoppningsvis anländer någon gång under kommande vecka. Det fick bli en Macbook, en vit rackare och jag har höga förväntningar på maskinen. Så snart kan jag starta upp den mobila sektionen också.

Annars är det väl inget nytt under solen som händer här i dödens stad. Humöret går upp och ned. Har haft trevligt umgänge under återstående delen av helgen med en stor mängd alkohol inblandat samt lite homoerotik. Mina vänner har alla drabbats av ett moraliskt förfall som både till jag både roar mig gott och våndas över, men så länge vi har roligt och inga utomstående drabbas så låter jag det fortgå.

I veckan ska väl besked om antagningen till högskolan så sakteliga dyka upp vilket jag känner en liten, liten nervositet över. Tror allt kommer gå min väg, annars så löser det sig ändå. För här kan jag inte vara kvar, då går det åt helvete ordentligt mina vänner.

Vi är en liten skara som har ett litet projekt i görningen, vi ska träffas imorgon och diskutera saken lite allvarligare. Hoppas att vi lyckas göra något roligt för en gångs skull och denna gången vågar jag nästan tro på det, mer info kommer kanske senare.

Nu ska jag se ett eller två avsnitt Sopranos till för att sen somna in och avnjuta min sista lediga dag innan sista rycket inför friheten ska klaras av. Hade hellre fortsatt vara ledig men antar att min ekonomi hade fått ge vika.

Fyllehelgen rullar vidare

Lördag med baksmälla och med ett brakfylla på schemat under kvällen. Låter som en fair deal för mig iallafall. Ledigheten måste på något sätt på en värdig avslutning så jag släpper lös endorfinerna och speedar upp de med lite metaamfetamin, underbart. Hatar den här halvfyllan, den som inträffar när man druckit en ordentlig mängd öl (typ 10), jag är full men inte dräpafull. Alltid när jag är i det stadiet är sova en jävla omöjlighet för min del. Det blir några få timmar mellan 3 och 7 sen är jag vaken och ligger i någon slags halvkoma för att somna vid 12 igen och bli bryskt väckt av telefonen som börjar ringa, jävla helvete.


Gårdagskvällen blev ändå en bättre kväll i Värnamo-mått mätt. Började ute på balkongen där Klara passade på att välta mitt provisoriska bord med en hel vinflaska på. Inget att sörja utan det var bara att dricka något annat hemma i arkivet här på Smultronvägen. Tillsammans med Erik och Annika hade vi trevligt här. Vi sympatigick till Harrys på grund av att vissa personer i min bekantskapskrets inte riktigt klarar av taxiåkande och alkohol (läs Klara). Regnet föll, dock inte i några större mängder så det gick rätt smärtfritt. På Harrys var det mycket folk att säga hej till, krama om och skrika dråpligheter till. Var en gång förbi garderoben annars var det mest uteserveringen och senare under taket vid Jack & Jones. Därunder valde jag att friskt släppa lös mina klagomål på folks klädsel och annat. Simon, du skulle varit med, det var en högtid kan jag lova. Efter stängning var det dags att hora för lite skjuts, taxi var inte att tänka på. Ingen skjuts fann jag så det blev en promenad i regnet hem.


Snart kommer Klara så ska hon agera städhjälp, ska nog sitta på balkongen under tiden och titta på.

Dygnsrytm

Nu när jag ändå har semester har jag återigen fått möjligheten att få lite ordning och reda på min dygnsrymt som det senaste året varit ett enda stort kaos med sömnlösa nätter, många svordomar och ett helvetiskt koffeinmissbruk. Nu kan jag gladeligen sitta upp till 3-4 på natten med Soprnaos-avsnitt som löser av varandra på löpande band och andra rätt triviala ting. Sen sover jag bort hela morgonen och förmiddagen då min övriga bekantskapskrets befinner sig på sina arbeten och stiger med gott samvete upp någongång mellan 12-14 på eftermiddagen. Det här livet gillar jag, hurra.

Idag ska jag rasta några vilsekomna 20-åringar på vårat älskade apotek med rusdrycker. Visa runt bland hyllorna, guida runt fåren bland vita viner, röda viner, sprit, kryddad sprit, whisky, öl, ale, cider och gud vet vad. Efteråt dricker vi upp allt och hamnar med stor sannolikhet på den lokala nöjesmetropolen Harry's för att ytterliggare en gång inse hur jävla mycket vi hatar Harrys och Värnamo, låter som en toppenkväll i mina öron.

Semester och sånt

Sitter här och har nyss avverkat min sjunde dag på min korta men välbehövda semester. Har aldrig tidigare i mitt 22 år långa liv haft semester vad jag kan dra mig till minnes. Eller semester utan något i stil med festival eller frottera i ångest över att rycka in i lumpen. Utan några större föraningar eller planer försöker jag få tiden att gå och hittills har det förjävla bra, socialt sett iallafall. Under dagarna som gått har jag varit ensam endast några få ynka timmar plus sovtiden (ibland inte ens det). Vänner har kommit hem från sina halvårsresor, folk som har semester och vänner jag inte klarar mig utan typ.

Kunde dock inte riktigt släppa det där med festival så jag drog med unge Hjältefjord till landets huvudstad och min kommande hemstad för att gå på Accelerator. Resan upp var en orgie i förseningar och tristess, som tur var gick några misstänka ingenjörstudenter på tåget lagom tills dess att våran litteratur bestående av senaste numren av Café, Stureplan och Bon avverkats. Återstående tid ägnades istället åt att skratta åt ovannämnda studenter och deras totala brist på ungefär allt. Framme i Stockholm hade tunnelbanorna slutat gå för längesedan och försöka hooka upp en nattbuss var det inte tal om när det finns något som heter Taxi, ett utmärkt färdmedel i Stockholm till skillnad från vissa andra städer (läs Värnamo). Lagom till 02.00 stolpade vi in Dragans fina lägenhet i Hägerstensåsen.

Fredagen började med vad som blev standard för resten av helgen att sova till12.30 för att sedan ge oss ut på staden för att besöka diverse bättre butiker för att spana på kläder. Väl ute på staden slog det oss att vi var ute i realisationstider och förbannade oss själva högt och ljudligt. Eller nästan, på vissa affärer var det bättre än på andra. Simon fyndade en Paul Smith-piké samt tröja och väska från A.P.C. Själv nöjde jag mig med att inhandla mig en Raffe-piké med ett småländskt snålt leende på läpparna. Tröjan kommer jag ändå inte använda så ofta eftersom jag skäms för att köpt in den på rea, fy fan. Däremot la jag ögonen på ett par alldeles för vackra seglarskor från n.d.c. som jag inte kunde motstå och gladeligen drog fram kortet på Shoes by Nitty Gritty i trånga Birger Jarls-passagen. Nöjda med våra inköp köpte jag ut några bättre öl som vi avnjöt på Dragans balkong i solskenet som visade sig bli sällsynt, eller nästan iallafall. När ölen var slut tog vi det fina färdmedlet tunnelbanan ut till Universitetsområdet där festivalen var i full gång. Tittade en sväng på Peter Bjorn and John vars konsert peakde på "Young Folks" med Viktoria Bergsman och den flintskallige managern på congas. Ställde oss i ölhandlarkön och det var det sämsta med hela festivalen. Kön för ölinköpen var ruskigt lång så varje gång man ställde sig i kön var det läge att handla på sig minst tre öl åt gången vilket vi även gjorde. Tjuvkikade lite på Modest Mouse, mest på Johnny Marr och mycket mer var det väl inte. Dissade CSS och slog sällskap med Simon in till Allhuset för att njuta av en öl utan köer och en sittplats. En aningen försenade gick Digitalism på och tankarna som for igenom huvudet var "fan nu missar jag Interpol". Så fort alla maskiner gick igång försvann alla tankar om Interpol och av åkte koftorna och fram med tokdansen konserten ut. Det blev en förbaskat bra spelning och jag tycker synd om alla som avstod spelning för att se ett gammalt, dammigt postpunk-band stå och försöka se unga och snygga ut på stora scenen. När allt var över hånade vi alla Interpolare och skrek "ni har lyssnat på ljudet av 02, vi lyssnade på nuet, jävla bakåtsträvare". Sen tog vi tuben hem och däckade, det var roligt, hurra.

Lördagen och en måttlig baksmälla med regnet smattrandes utanför. Inget som hindrade jag och min mindre broder att återigen bestiga staden som Mount Everest. Fram med paraplyerna för Simon fyllde 20 år och skulle rastas på Systemet. Tog ett system i Gamla Stan där man fick beställa över disk vilket uppskattas. En kort sväng nere på Söder och en bättre matbit hos "En till grek på Söder" så var det tillbaka till Åsen för att dricka upp de nyinköpta ölen. Ölen dracks upp och vi satte oss på tunnelbanan och väl framme vid Universitet denna gången så var regnmolnen plötsligt borta och solen sken återigen, herren var med oss. Junior Boys var väl itne den bästa medicinen på ett par lite förfriskade gossar som ville ha roligt så vi köpte lite öl och satte oss i en slänt och vips dök Jens Lekman upp och spelade några serenader för oss. Inget vi brydde oss om speciellt mycket utan sysselsatte oss med samtal om det lilla och det stora i väntan på den unge britten. Den unge britten går under namnet Jamie T och vi har beundrat honom i ett halvår så en spelning vore på sin plats vilket vi också fick. En jävligt bra spelning också med "A New England" som höjdpunkt. Enda minuset var väl kläderna han bar, men just denna gången fick det passera utan större hån. Efteråt blev det mer ölkö och under tiden började estradören Rufus spela på stora scenen. Även denna konserten åtnjöts uppe på kullen utan större koncentration. Extranumren var bra iallafall, gåshud under "Hallelujah". Studio tog vid inne i tältet men även deras musik föll under stämpel "ej passande för överförfriskade unga män". Istället valde vi kön in till Allhuset istället för att se på den nyktre alkolisten och gammalgothetn Bright Eyes. Allhuset bjöd på några öl och en svängom till den bättre elektroniska musiken. Förstås skulle vi se på TTA och likaväl visste vi att det inte skulle bli något av värde. Vi hade rätt och deras 15-minutersspelning kan inte klassas som något monumentalt som man gärna vill när det kommer till TTA. Lite lagom mätta på våran egen förmåga att förutse saker hookade vi upp med Disco och intog en bättre fyllemåltid på doncen för att sedan somna in hemma på Åsen.

Söndagmorgon och jag lyckas hitta Dragans Playstation vilket genast innebär PES4. Så i soffan sitter vi tre unga, bakfulla män i kalsonger och hetsar upp oss över lite tv-spel, vackrare kan det knappast bli. Spöade Dragan i två raka matcher och sen gick vi när till den lokala pizzerian för att äta mat och beskåda alkisarna som bråkade glatt med varandra. Strax därpå kom Offe med BMW:n och körde oss hem till Småland och ännu en bättre helg kunde läggas till handlingarna

Startskottet

Okej fuckers, då var det dags igen. Nu har jag vilat lagrarna i över en månad och suttit alldeles för många nätter på balkongen med spriten som bäste vän utan någon/något att ventilera mina tankar för. När pengarna och spriten tog slut fann jag inom mig ett behov att börja slänga ut en massa dynga på det globala intranätet och det är just på det stället du hamnat. Du går in på egen risk, jag tar inget ansvar ifall du far illa eller får psykiska biverkningar av det du läser. Samtal med socialstyrelsen pågår även för att det så småningom ska publiceras en varningstext på här på bloggen med följande innehåll

"Bloggläsning under graviditet kan ge skador på fostret"

Innan detta inträffar kör jag dock på i rask takt före vitesbeloppen börjar hagla in.

Ha en njutbar stund.

Eran Sune