Dagen med stort D

Kalendern visar idag den 31 juli. Ni som följt den här bloggen vet att idag är min sista dag på jobbet. Jag suger in orden, en mängd känslor dyker upp inom mig, frihet, lättnad, lite saknad, allt på samma gång. Den här dagen som på något sätt varit målet för mina tankar under det senaste halvåret och helt plötsligt står jag här, inte speciellt förberedd på vad som ska hända faktiskt. Tiden har på senaste tiden gått fort, lite väl fort ibland och helt plötsligt står jag här och bankar på dörren till livet, som på riktigt snart ska börja. Visst kommer det kännas lite olustigt att aldrig mer dra på sig den beiga skjortan, de svarta byxorna och namnskylten med texten "Mattias, arbetsledare". Aldrig mer igen ska jag gå samma väg upp till jobbet, genom bostadområdet, skogen, industriområdet, cykelvägen, under E4:an, uppför backen där alla skyltar tornar upp sig. Sista gången jag stpr ute i sorummet och dämpar ångesten med cigaretterna. Allting som görs blir en sista gång och jag kan inte beskriva det med ord hur det ska bli. Ett som är säkert är att vid 00.01 eller därikring kommer champagnekorkarna flyga i luften iallafall. Frida är lite mer orolig för rastlösheten som kommer slå in så småningom, jag välkomnar den med öppna famnen. Känns som livet har gått i 150 det senaste åren, aldrig stannat upp för att reflektera över livet, bara gasa. Jobba varannan helg, bli dyngfull den andra helgen och sen jobbat en massa därimellan. Nu är det snart över, snart, snart, snart. Jag är glad, idag är jag uppriktigt glad. Äntligen ska jag få slippa ångesten, självmordstankarna, flyktkänslorna och uppgivenheten. Aldrig mer servera mat till alla idioter i foppa-tofflor och smaklös klädsel, äntligen får jag peka finger åt er, vedervärdiga människor. Slippa ta emot en massa klagomål och jada jada jada. Faaaaaaaaaan vad skönt, haha, jag kommer skratta idag, idag kommer inget att hindra mig.

Om vi släpper det här lite ett tag så får jag och Frida tillgång till lägenheten den 24 augusti var det sagt och det är ok, ingen större förskjutning, en vecka hit eller dit liksom. Får bo hemma i Rydaholm ett tag och det får ju funka liksom.

Nu ska jag iväg och fika med Stina en sväng så hon får ta del av mina glädjeyttringar, ha en bra dag, för det ska banne mig jag ha.