Klockan slår alldeles strax 04.30 på min dator i skrivande stund. Vad i hela fridens namn gör jag uppe så sent kan ni undra. Kanske för att under nattimmarna är bland de få timmar jag känner ro. Ute på balkongen kan jag titta ut över en död stad, det enda tecknet på liv är tidningsutdelaren som cyklar nere på gatan. I övrigt är det tyst och jag får frid i mitt sinne. Eller frid är att ta i. I själva verket stormar kriget inom mig. Men just nu kan jag ändå känna ett visst lugn, mer än vad jag kunde för några timmar sedan. Nu ska jag ta en sista cigg därute och sedan krypa till sängs för att göra slut på friheten. När klockan ringer imorgon är det dags att återigen dra på sig arbetskläderna, känna pressen, ångesten och allt det där. Leva det liv jag gjort det senaste året. Slutet är nära, det är jag mycket väl medveten om. Likt förbannat känns det värre än någonsin och då hjälper inte vetskapen om att det snart är överstökat. För den ögonblickliga smärta är så mycket större än tanken på frihet. Jag reder nog ut, ska sova några timmar först bara.
Inget besked kom om högskoleintagningen idag. Har inte gjort saken lättare men det kommer när det kommer. Jag hoppas på det bästa, godnatt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar