Living a dream, baby!

Inser att jag missat att uppdatera den här bloggen på ett tag. Skyller ifrån mig med det att jag haft bättre saker för mig än att sitta och beklaga mig själv och mitt liv på det här forumet. Nu igen när livet inte känns riktigt lika optimalt vänder jag tillbaka hit. Med svansen mellan benen öppnar jag upp laptopen och loggar in för första gången på en vecka på "Blogger". Mycket har hänt sen senaste besöket. Minns fragmentariskt att när jag senast skrev så fanns det en viss förhoppning i min text, en aning om att livet på något sätt skulle arta sig till något bättre än vad det redan var. Jag stod där nyligen arbetslös, fri att undersöka livets alla möjligheter. Tog en chansning, tog ett tåg till Göteborg i förhoppningen att hitta något jag under flera år levt i avsaknad av. Tänker inte dra någon längre resumé över vad som hände, den har Frida fått och endast hon. Allting blev bra, det blev bättre än vad jag trodde. Just nu mår jag bättre än vad jag någonsin mått tror jag, iallafall på många år. Kanske ljuger jag lite, det var bättre för några dagar sedan. Ibland vänjer man sig fort vid vissa saker som inte går att ta för givet. Nu är det tomt här i lägenheten. Ingen sitter vid datorn och tittar på bilddagboken, ingen håller om mig när det är sovdags, ingen ger mig en kyss när jag vaknar. Det går så fort att jag knappt hinner med själv. Måste stanna upp ibland och reflektera över allt som hänt. Så mycket som ska göras den närmsta tiden, både positivt och negativt. Mestadels är det positiva saker som ska ske. Nu ska allt gå i lås, allting ska klaffa. Inom några veckor ska min framtid säkras och göras okrossbar. Nu händer allt det jag gått och väntat på. Allt på samma gång, vad gör jag? Dricker mig full. Idag är tredje dagen i rad jag kommer hem utan fullt balanssinne och alla kropssfunktioner under kontroll. Vill bara fly, någonstans, jag vet var det ligger. På en kulle över byn, ett trettiotal trappsteg upp i sten. Buskarna står gröna i slänten och solen lyser med vita moln som flankerar på himlen. Doften av havet bryter av, jag önskar mig bort, varje minut, hur kunde det bli såhär?